Allsköne Måns har fått en plats i min vardag.
Så var det med det. Man behöver andras livshistorier för att få perspektiv på sin egen.
Ingen skola hittills i veckan pga feber, dödsrosslingar och huvudvärk.
Dessutom har jag iskalla fötter.
Istället får jag ta hand om min nypoererade och invalidiserade mamma,
som knallar runt med kryckor under diverse karate-rop.
Det värsta var det hon lät ifrån sig vid frukost, som gjorde att kaffekoppen
rann över och att jag fick städa köket. Ännu värre var att hon började asgarva.
Jag är fortfarande arg. Björn väckte mig i sedervanlig ordning innan sju,
med ett gällt pubertetsskri nerifrån trappan. Då blev jag surare.
Det är liksom inte nog med att man drunknar i äckligt grönt,
man ska stå ut med en såndär också?!
Jag saknar alla dessutom. Nästan så jag funderar på att rymma till skolan.
Men sen.. jag undrar fortfarande. Får väl ta itu med det imorgon,
för då måste väl värktabletter och självömkan ha tagit ut sin rätt?
Det ska jag se till.
Såg säsongsavslutningen av Grey's igår. Grät i en timme.
Avsked har aldrig varit min starka grej. Men kanske behöver man se
sånt också för att ge saker en betydelse. Eller för att börja tänka på
saker som man svurit att aldrig tänka på igen. Jag har börjat undvika.
Låg uppe och skrev, tills jag såg ut som en rödflammig eskimå i ansiktet.
Väcktes vid 2 av ett sms från dennis. tack älskling.
Hoppas du kommer hem snart. Snarare, kanske man ska säga.
Har inte gått en natt denna veckan utan att jag drömt om Dennis.
Dennis och Theresa, av alla människor.
Spanien, mamma-fasoner i ICA-affär under sommartid (vilket var positivt enligt några),
och inatt.. träning och promenad i solsken. Nostalgi.
Mamma menade på att det var för att jag kände på mig att Theresa inte mådde bra.
Vem mår egentligen bra?, var mitt försvar.
Att sen det jag mår dåligt av bara var skit som inte betydde något, det var skillnaden.
Haha. Stödet är underbart.
Nog om det, jag vet att jag har det rätt bra ändå. I vilket fall har jag
människor runt om mig som gör det överkomligt ;)
Usch ja. Jag saknar dem. Pernilla fick jag inte ens säga hejdå till.
Malins spontana flin, Billys "fantastiska" tuggummin och resten.
Blev ingen teater igår. Inget tyskaplugg hos Krille heller.
Men pizza fick jag iallafall, utan ost och allt.
Har bara snackat lite löst med folk på msn idag, planerat dagens plugg också.
Ryskan måste jag göra, fastän jag helst sluppit. Kallsvett och frossa gör sig genast påmint.
Solen skiner ute och det kliar i kroppen. En promenad.. vad underbart.
Dock sitter jag i karantän och den enda friska luft jag fått sen i fredags är när jag hämtade posten igår.
Farmor ligger på sjukhus, mamma haltar omkring och resten måste ha någon
kraftig hjärnskada. Det har alltid funnits krämpor i vår familj.
Mormor har dock infört tvångsbantning för Gråmiss nu (Mats katt som är inneboende).
Man kan tillägga att Gråmiss ser ut som en gigantisk hårboll med ben, och inte kan tvätta sig själv.
Det kan alltså vara en god gärning, sålänge mormor inte känner sig hotad
av kissen som utgör en femtedel av hennes egen vikt.
Dagens första traktor har kört förbi mitt fönster. Förmodligen blir de fler.
Jag längtar. Har övertalat Björn och Fidde/Emil att följa med till Hultsfred,
bara för att kompensera missandet av Roskilde och RHCP antar jag.
Dennis ska ju dit, något som plågar mig oerhört.
Årets packning kommer dock vara lättare. Proviant i form av vätska,
silvertejp och solkräm. Det klarar man sig länge på :)
Malin aka Tältkissarn ;D & Emma aka Tältmarodören is back. Haha.
Tror man behöver den veckan som drägg för att klara de andra på ProCivitas.
Och ja, skoltröjorna ska med. Ledt.
Har hittat en ny schysst låt, Cruella - White rose movement.
Man bör dock inte ha huvudvärk när man försöker shaka hipsen.
[krasa:vits]
En kopp rykandes te, en säng i solen, en förhoppningsvis bra bok, några Ipren och undanstoppade dagböcker kommer stå för dagen.
Jag ser fram emot morgondagen, och allt den har att bjuda på. Snart är det helg.
Dagens hedersplats: Norah Jones vs. Sophie Zelmani.
jag saknar er.♥
Ingen skola hittills i veckan pga feber, dödsrosslingar och huvudvärk.
Dessutom har jag iskalla fötter.
Istället får jag ta hand om min nypoererade och invalidiserade mamma,
som knallar runt med kryckor under diverse karate-rop.
Det värsta var det hon lät ifrån sig vid frukost, som gjorde att kaffekoppen
rann över och att jag fick städa köket. Ännu värre var att hon började asgarva.
Jag är fortfarande arg. Björn väckte mig i sedervanlig ordning innan sju,
med ett gällt pubertetsskri nerifrån trappan. Då blev jag surare.
Det är liksom inte nog med att man drunknar i äckligt grönt,
man ska stå ut med en såndär också?!
Jag saknar alla dessutom. Nästan så jag funderar på att rymma till skolan.
Men sen.. jag undrar fortfarande. Får väl ta itu med det imorgon,
för då måste väl värktabletter och självömkan ha tagit ut sin rätt?
Det ska jag se till.
Såg säsongsavslutningen av Grey's igår. Grät i en timme.
Avsked har aldrig varit min starka grej. Men kanske behöver man se
sånt också för att ge saker en betydelse. Eller för att börja tänka på
saker som man svurit att aldrig tänka på igen. Jag har börjat undvika.
Låg uppe och skrev, tills jag såg ut som en rödflammig eskimå i ansiktet.
Väcktes vid 2 av ett sms från dennis. tack älskling.
Hoppas du kommer hem snart. Snarare, kanske man ska säga.
Har inte gått en natt denna veckan utan att jag drömt om Dennis.
Dennis och Theresa, av alla människor.
Spanien, mamma-fasoner i ICA-affär under sommartid (vilket var positivt enligt några),
och inatt.. träning och promenad i solsken. Nostalgi.
Mamma menade på att det var för att jag kände på mig att Theresa inte mådde bra.
Vem mår egentligen bra?, var mitt försvar.
Att sen det jag mår dåligt av bara var skit som inte betydde något, det var skillnaden.
Haha. Stödet är underbart.
Nog om det, jag vet att jag har det rätt bra ändå. I vilket fall har jag
människor runt om mig som gör det överkomligt ;)
Usch ja. Jag saknar dem. Pernilla fick jag inte ens säga hejdå till.
Malins spontana flin, Billys "fantastiska" tuggummin och resten.
Blev ingen teater igår. Inget tyskaplugg hos Krille heller.
Men pizza fick jag iallafall, utan ost och allt.
Har bara snackat lite löst med folk på msn idag, planerat dagens plugg också.
Ryskan måste jag göra, fastän jag helst sluppit. Kallsvett och frossa gör sig genast påmint.
Solen skiner ute och det kliar i kroppen. En promenad.. vad underbart.
Dock sitter jag i karantän och den enda friska luft jag fått sen i fredags är när jag hämtade posten igår.
Farmor ligger på sjukhus, mamma haltar omkring och resten måste ha någon
kraftig hjärnskada. Det har alltid funnits krämpor i vår familj.
Mormor har dock infört tvångsbantning för Gråmiss nu (Mats katt som är inneboende).
Man kan tillägga att Gråmiss ser ut som en gigantisk hårboll med ben, och inte kan tvätta sig själv.
Det kan alltså vara en god gärning, sålänge mormor inte känner sig hotad
av kissen som utgör en femtedel av hennes egen vikt.
Dagens första traktor har kört förbi mitt fönster. Förmodligen blir de fler.
Jag längtar. Har övertalat Björn och Fidde/Emil att följa med till Hultsfred,
bara för att kompensera missandet av Roskilde och RHCP antar jag.
Dennis ska ju dit, något som plågar mig oerhört.
Årets packning kommer dock vara lättare. Proviant i form av vätska,
silvertejp och solkräm. Det klarar man sig länge på :)
Malin aka Tältkissarn ;D & Emma aka Tältmarodören is back. Haha.
Tror man behöver den veckan som drägg för att klara de andra på ProCivitas.
Och ja, skoltröjorna ska med. Ledt.
Har hittat en ny schysst låt, Cruella - White rose movement.
Man bör dock inte ha huvudvärk när man försöker shaka hipsen.
[krasa:vits]
En kopp rykandes te, en säng i solen, en förhoppningsvis bra bok, några Ipren och undanstoppade dagböcker kommer stå för dagen.
Jag ser fram emot morgondagen, och allt den har att bjuda på. Snart är det helg.
Dagens hedersplats: Norah Jones vs. Sophie Zelmani.
jag saknar er.♥
Kommentarer
Trackback