CHEAPMONKEY

att uppdatera har kommit.

Nu har jag verkligen fastnat i sambofällan.
En veckas cravings, hämtning på jobbet och film i soffan. Har sovit hela dagarna, jobbat hela nätterna och inte tränat sedan innan semestern.
Och nu var det onsdag.

Jag packade väskan, gick till bussen, och insåg att jag lämnat gymkortet hemma.
Försöker mitt undermedvetna säga mig något?

Blev nybakade bullar till frukost istället för att träna.
Imorgon får jag väl dra mig dit. Fredag också kanske - då är jag trotsallt ledig på kvällen och kan inte skylla på att jag ska springa runt hela natten.

Blir inte mer fest iallfall denna månaden,
eller ja. Några öl kommer ju slinka ner i Turkiet. (ÅKER PÅ SÖNDAG IGEN)
Kanske är det bara min mentalitet som ändrats..
Nu när sommaren typ är över och man slipper att ha ångest över att visa sig i bikini.
Kanske är det mitt sätt att lära mig att älska mig själv.

Att få lov att vara finnig, hårig och ha stora tröjor. Det kan vara rätt skönt ibland.



Wilma gillar mig ändå <3

jag behöver gråta och avreagera mig.
Problemet?
- Inget.

Jag jobbar för mycket och min fasad börjar krackelera.
Vad hände?

Jag är så rädd att vi ska glömma. Glömma varför det är vi, hur det blev vi och vad vi ser i varandra.
Att vi ska glömma reflektera, uppskatta och värdera.
Glömma att vara vi. Eller inte hinna.

Nu saknar jag dig. Fastän du ligger i rummet bredvid. Jag ligger på soffan och gråter tysta tårar,
för att jag är rädd. Osäker.
Och du förstår inte varför jag blir ledsen när du ger andra uppmärksamhet. Uppmärksamhet som jag inte får.
Som ännu en gång spär på min osäkerhet.

Jag kanske kör mitt eget race i stil och attityd men det betyder inte att jag mycket väl vet vad normen för "vacker" är. Långt svallande hår, vackra drag, former, kvinnlighet, knappt en antydan till smink, feminina kläder.

Allt det sticker som en nagel i ögat på mig, för jag saknar mycket av det.
Just därför försöker jag att kompensera med att vara annorlunda. Men ibland vill man bara vara normal.



Jag vill aldrig bli bekväm. Men jag vill inte heller kämpa utan mål.

sitter vi på planet mot Antalya.

Det innebär massa fix idag innan jobbet inatt, och massa spring.
Ska lämna Wilma hos farmor (Nikos mamma alltså) och handla det sista, samt växla vartenda öre jag äger.
Synd att man inte kan lämna saker i pant, för grejer har jag men inte pengar.

Har nyss smällt i mig en räkbaguette från Café 5 och 2 öl på Etagé för att fira att kvällens jobbpass gick bra.
Nu ligger jag i soffan och stressar upp mig själv, hostar lite och försöker snyta ut mina 3 liter snor ur bihålorna.
Success? Nja.

Ikväll lyckades jag också uppleva hur det känns när ett grogglas exploderar i handen på en.
Alltså glassplitter, skärsår och en ständigt svidande och brännande känsla.
Tur att jag släppte skiten och slapp de stora skärvorna i handflatan iaf.
Att jag redan har splitter i hela högra handen efter gårdagens jobbpass är ju en annan sak. Nu är det liksom mer jämt. Dubbelt handikappad.

Hm..
Kommer kännas konstigt att inte jobba på en hel vecka nu. Eller ja. 8 dagar. Förra sommaren var jag ledig 6 dagar. Och var rastlös efter 2. Hah.

Äh, vi får väl roa oss med något annat ;)

Ha en go vecka iallafall, vare sig det är på jobbet, i Båstad eller i hemska lilla Malmö.

Puss!

Ibland vill man både skratta och gråta.
Jag väljer att göra både och, gärna samtidigt.

Ligger i soffan efter jobbet och väntar på att banken ska öppna. Var och hämtade en resväska och 8000 i kontanter hos mamma efter en snabbklippning i Helsingborg.
För att boka en resa måste man betala med kort. Direkt.
Dilemma? Ja.

Men det finns flera lediga resor så någon ska vi nog få tag i. Ska bara hålla mig vaken i 3 timmar till.
Det är 3 långa timmar om man varit vaken 45 av 48. Och jobbat 8 nätter i sträck.
Min nacke låste sig när jag drog väskan över huvudet. Det var spännande.
Min mage håller på att lägga av, kaffekosten duger inte längre. Får bli sodavatten och bullar hädanefter..

Men nog fan ska det bli semester iallafall!
Måste fira att jag ska börja skolan, och att jag för första gången under mina arbetande år faktiskt är beviljad semester. 2 veckor på en hel sommar!
Det har inte hänt på 6 år.

Jag har aldrig heller varit på två semestrar under en sommar. Men nog fan förtjänar jag det.
Och har jag råd med det? Nej, men vill man något tillräckligt mycket så gör man det möjligt.
En ny buffert har jag tid att samla ihop till när skolan väl börjat.

Ska kriga med resebolaget imorgon igen.. De skulle återkomma med besked via mail. Så lätt ska de fan inte få det. Blir att ringa igen idag och kräva besked och pengarna tillbaka på kontot.
Ska försöka hitta några konkreta bevis på att vi faktiskt har rätt till det, vare sig de vill eller inte.
Annars blir det genom anklagelser och envishet. Kunden har alltid rätt, iallafall om man bryr sig om sin image.

Får väl bli tv nu en stund, under tiden som jag hostar upp mina lungor. Jepp, förkylningen har rotat sig.
Med sår under näsan och rödsprängda ögon inviger jag min torsdag.
Och ja, det blir jobb inatt också. 4 nätter kvar.

ja? De ringde från resebolaget idag och vårt plan till Marocko är inställt.
Alltså åker vi en dag senare och förlorar en dag av 5 eller så stannar vi hemma.
När hon skulle skicka bekräftelsen så kom hon på att hennes kontakt på flygbolaget inte var anträffbar förrän på onsdag.

Jag röstar för pengarna tillbaka så tar vi en weekend någonstans istället.
Eller?

I vilket fall så jobbar jag 8 nätter till innan jag är ledig... och om jag vill så får jag säkert jobba när jag skulle vara ledig egentligen.

40 dagar till Turkiet iallafall, en resa som vi vet blir av. Pratade med Lena innan och de längtar lika mycket som jag.

Efter bikinishopping och mat är det nu dags för mig att sova lite innan jobb. Förkylningen har satt sig i bihålor och öron så jag är numera svullen, döv och pratar som en 5-åring.
Lägenheten ser ut som fan, men jag svimmar nog om jag står framåtlutad och diskar..



Sååå. Ciao!

Foo Fighters-konserten var overkligt bra! Sann glädje, stod och flinade som ett barn på julafton..

Händelserik kväll på jobbet.. någon kastade en flaska efter mig, som tur var inte träffade,
det luktade FIS konstant överallt och sen hade vi de vanliga deckarna som somnade i soffan.

I övrigt så var det lite gäster på jobbet,  lite att göra och vi var färdiga tidigt.

dricksen talar för sig själv.

Nu är det bara 10 nätters jobb kvar, av 10 möjliga, innan vi ska till marocko.
Nu är jag rätt glad att jag bestämde mig för att åka med på bröllopet. Trots att jag inte har några pengar.
Typ, alls.

Dessutom ösregnar det ute vilket innebär att jag får sova idag. Skönt.
Ibland har man tur :)

Att man sen börjar plugga igen om 2 månader känns fortfarande för avlägset för att ta in.
Men ändå. Fan vad jag är bra som kom in!

jag vill bara sätta igång igen!

Varför kommer alla tankar, all nostalgi och saknad ifatt en såhärdags?

Jag saknar att känna. De senaste veckorna har jag varit som en robot. Kärleken är avlägsen.
De enda känslorna jag kunnat urskilja är irritation och frustration.
- och att jag inte orkar mer. Inte orkar bry mig.

Kanske behövde jag detta. Gamla favoritlåtar, lite tårar och ensamhet.
Framförallt behöver jag inse att jag inte kan hjälpa alla, bota alla eller få dem att öppna ögonen.
Det är en för tung börda.


- Men när ska någon verkligen se mig?

och varför känns det som om det var bättre förr? att jag fick mer för den tid jag la ner?



ibland känns det som om jag bara är din plus 1. som om ingen skulle märka om jag slutade att vara det.

Jag trodde att jag skulle slippa jobbiga diskussioner, prutande, "ey kompis"-tugg och bråk när jag slutade i black-jacken.
Tydligen beter sig folk så rent allmänt, dvs även i inträdet.
Jag har skrikit, surat och behandlat folk som de barnrövar de är.

Inte en enda paus, eller en enda vakt, när det behövdes.
Vad hände sen då? Jo - jag får klagomål för att jag släppte in de sista gästerna gratis, enligt protokoll.
Säger ingen något annat till mig, så gör jag så som jag blivit lärd.
Eller ja, fått gissa mig till. Då stänger kassan en timme innan stängning, alltså 4 en lördag.
Inte tio över 4. Eller 5 över 4. UTAN 4.
Säg då något innan jag bommar ihop för dagen, inte när jag står med mina 90 000 under armen och vill bli eskorterad upp bland svinen.

Aja.. Ska kolla med Palle så jag får helgpassen i disken istället. Då får jag iallafall slåss lite :)
Dock fick jag mer dricks idag än igår. Karma is a bitch.

Niko har varit på svensexa hela dagen igår, och jag har städat. Är måttligt nöjd med den lösningen, men vad fan.
Fick 1500 av mamma i bidrag till Wilmas operation iaf och har planerat lite inför tisdag med pappa.

På tisdag blir det Foo Fighters i Köpenhamn :) Annars är det bara jobb som gäller.
Fortfarande inga planer för midsommar, men i värsta fall firar vi det som julafton. Med godis, förkylning och 5 filmer.

Klockan är alldeles för mycket, mitt huvud dunkar och jag orkar egentligen inte borsta tänderna.
Imorgon/idag tänker jag inte göra många knop. Söndagen är helig.

får jag bara en plats så gör jag den snabbt till min egen, som om jag alltid funnits där.

om 5 timmar avgörs min framtid. Iallafall hur de kommande åren kommer att se ut.

Skolintervjun har kommit. Jag blev kallad, så mina tester kan inte ha varit helt katastrofala :)
Dock är det gruppintervju, vilket suger rätt hårt enligt mina erfarenheter.

Men jag ska fan ha en plats. Frågan är hur man ska sticka ut?
Eller om man ska låta papperna tala för sig?
Dölja tatueringen eller inte, vara tillfixad eller inte?

Fan.
Jag hatar sånt här. Att pressen är så hög gör inte saken bättre.
Funderar på att bryta mot mitt ölförbud vid lunch imorgon.. Ska vara på plats vid 10 så blir inte mycket sömn,
har varit på två powerwalks idag istället för gymmet, jobbat mina timmar och varit allmänt off.

Om jag inte kommer in måste jag skaffa mig ett heltidsjobb. Det verkar bull.
Eller så jobbar jag kvar och väntar på att min kompetens ska få visas i något sammanhang.

Äh, nä nu ska jag sluta. Jag ska vara en av de 30. Och helt enkelt briljera.

2 pass kvar. Och jag överlevde sommarens första och mitt enda Club Discopass i blackjacken.
För mycket jobb för en person, ingen rast och allmänt kaos. Det kunde gått bättre, men det kunde också gått sämre.

Struntade i träningen, åkte hem och åt sista raden på mitt choklad istället.
Är ju ledig imorgon så hinner nog träna ändå :)

Wilma löper igen och är skogstokig. Kåtaste katten i stan, så att säga.
Man hör henne skrika ända ner till porten. Yey.
Dock har veterinären stängt för långhelg så operation får vänta. Alltså blir det några sömnlösa nätter/dagar till.
Niko börjar dock bli irriterad. Stackare.

Men som sagt.. hon är rätt söt ändå. När hon är snäll.

Var och red för första gången på 9 år igår, det var riktigt skönt och kul :)
Fick följa med amanda ner till Klagshamn och rida nere vid havet. Blir nog fler gånger har jag en känsla av :)

Jobbintervjun var dock katastrof. När man säger gruppintervju så tänker jag mig 6-7 personer och att ordet fördelas jämnt. Nu var vi 16 personer kring ett konferansbord och man hade 1 minut på sig att presentera sig.
Great.
Dessutom var jag typ äldst i rummet, och den enda som inte smörade på. Vi får väl se hur det slutar.
Jag vill inte bli anställd för att jag är bra på att fjäska, utan för att jag är kvalificerad.

Jodå, så att...
Är eventuellt ledig på söndag också, då blir det till att fira att pärsen är över!

Nu ska jag försöka få med mig odjuret ut på balkongen så vi kan lägga oss snart.
I värsta fall får jag lägga mig med hörlurar på á la Mallissemester -05.