Sömn är överskattat.
Varför ska man sova egentligen?
Det finns så mycket man missar då.
Dessutom blir man betraktad som en sömntuta,
som snarkar och tar liten plats på jorden.
Och vad är det egentligen med Chrille och Emilia? =D Haha.
Jag vet helt enkelt inte vad jag jiddrar om..
Åtminstone försöker jag jiddra, och sålänge jag slipper möta frågande blickar funkar det bra.
Kanske borde man börja bikta sig?
Idag är det ju jag som slutar redan 13.10 och därför inte har en blekaste aning om vad jag ska göra resten av denna soliga dag.. Jag får väl lyssna på Ellinor. Haha.
Har haft den på huvudet hela morgonen, men det gör mig inget.
Är sjukt mätt och sugen på choklad,
min diet kommer gå åt helvete.
Frågan är nu bara om man ska till Max efter skolan, eller åka hem.
Får fråga Parsa på bussen vad som händer. Det löser sig.
Och nej, jag har inget liv.
Och ja, jag saknar Maria.
Imorgon blir det fest igen, och det är ju jag som kan sova bakis fram till 11.25.
Dessutom är det lektionsfri dag imorgon, så förfesten börjar vid frukost. Riktigt fint.
Nu börjar NK:n. Ciao.
- Gurkburk
.
Det finns så mycket man missar då.
Dessutom blir man betraktad som en sömntuta,
som snarkar och tar liten plats på jorden.
Och vad är det egentligen med Chrille och Emilia? =D Haha.
Jag vet helt enkelt inte vad jag jiddrar om..
Åtminstone försöker jag jiddra, och sålänge jag slipper möta frågande blickar funkar det bra.
Kanske borde man börja bikta sig?
Idag är det ju jag som slutar redan 13.10 och därför inte har en blekaste aning om vad jag ska göra resten av denna soliga dag.. Jag får väl lyssna på Ellinor. Haha.
Har haft den på huvudet hela morgonen, men det gör mig inget.
Är sjukt mätt och sugen på choklad,
min diet kommer gå åt helvete.
Frågan är nu bara om man ska till Max efter skolan, eller åka hem.
Får fråga Parsa på bussen vad som händer. Det löser sig.
Och nej, jag har inget liv.
Och ja, jag saknar Maria.
Imorgon blir det fest igen, och det är ju jag som kan sova bakis fram till 11.25.
Dessutom är det lektionsfri dag imorgon, så förfesten börjar vid frukost. Riktigt fint.
Nu börjar NK:n. Ciao.
- Gurkburk
.
Nu vart det skola igen.
Sitter i datorsalen med en av dagens två lektioner avklarade.
Övrig tid har spenderats med snuttande och shoppande.
Ett halsband, ett armband, en kofta och havssaltspay rikare är jag nu på väg mot dagens sista lektion.
- Lektionen jag redan imorse hade tänkt vara sjuk från.
Dock kom Malin som en ängel och påminde mig glatt om att jag redan nu hade 50% frånvaro. Haha.
Ledt ;D
Igår var det film och mjukisbyxor som gällde, och ja, jag älskar det.
Ska väl till Max en runda efter skolans slut, och äta dagens obligatoriska glass.
Mamma har vaknat till liv nu och kontrollfaktorn är ett måste.
Stackars liten.
Får se om man fångar Parsa på bussen också, vore skoj :)
Ikväll vill jag vara fräsch och osminkad,
vältränad och ynklig.
Men mest av allt vill jag bara ligga på rygg och leta efter stora mygg i taket :)
Dagens konstaterande efter mardrömmar ; Jag vill inte åka buss i Brasilien.
(Inte om det innefattar att tvångsdonera sina organ medan man fortfarande lever)
Snart blire fest.
Övrig tid har spenderats med snuttande och shoppande.
Ett halsband, ett armband, en kofta och havssaltspay rikare är jag nu på väg mot dagens sista lektion.
- Lektionen jag redan imorse hade tänkt vara sjuk från.
Dock kom Malin som en ängel och påminde mig glatt om att jag redan nu hade 50% frånvaro. Haha.
Ledt ;D
Igår var det film och mjukisbyxor som gällde, och ja, jag älskar det.
Ska väl till Max en runda efter skolans slut, och äta dagens obligatoriska glass.
Mamma har vaknat till liv nu och kontrollfaktorn är ett måste.
Stackars liten.
Får se om man fångar Parsa på bussen också, vore skoj :)
Ikväll vill jag vara fräsch och osminkad,
vältränad och ynklig.
Men mest av allt vill jag bara ligga på rygg och leta efter stora mygg i taket :)
Dagens konstaterande efter mardrömmar ; Jag vill inte åka buss i Brasilien.
(Inte om det innefattar att tvångsdonera sina organ medan man fortfarande lever)
Snart blire fest.
I need to get out of this city,
laying on the ground, staring at the sky, wondering where I'll go when I die.
- Men inte ensam.
Skolan har börjat, och när jag entrade korridoren för första gången på två månader
kändes det som om jag aldrig lämnat byggnaden.
Iförd nya brillor och baksmällans likbleka grepp tog jag mig genom en hel mattelektion med Malins hjälp.
Malin är en pingla.
Dagens låt -
Brett Dennen - There's so much more
Alla andra dagars låt-
Timbaland - The way I are
Men men, nu blir det film skulle jag tro. Har fått sova ut idag.
- Jag tänker inte be om ursäkt mer. Nu lever jag.
Så kändes det ungefär på Roskilde när Tiësto drog igång.
- Men inte ensam.
Skolan har börjat, och när jag entrade korridoren för första gången på två månader
kändes det som om jag aldrig lämnat byggnaden.
Iförd nya brillor och baksmällans likbleka grepp tog jag mig genom en hel mattelektion med Malins hjälp.
Malin är en pingla.
Dagens låt -
Brett Dennen - There's so much more
Alla andra dagars låt-
Timbaland - The way I are
Men men, nu blir det film skulle jag tro. Har fått sova ut idag.
- Jag tänker inte be om ursäkt mer. Nu lever jag.
Så kändes det ungefär på Roskilde när Tiësto drog igång.
Offentlig ursäkt.
Christoffer är ingen idiot. Jag tar tillbaka det uttalandet.
Han är faktiskt ganska snygg, smart OCH trevlig.
Dessutom är han stark och allmänbildad.
Men han är en badkruka. Haha.
- Bättre nu?
:)
Han är faktiskt ganska snygg, smart OCH trevlig.
Dessutom är han stark och allmänbildad.
Men han är en badkruka. Haha.
- Bättre nu?
:)
Det tog en dag för mig att tappa allt.
Men jag nynnar och småler,
skrattar och stammar nervöst
och vågar hoppas på mitt Eldorado.
Jag väntar fortfarande på den dagen då jag ska vakna och ha funnit meningen med livet.
Plus minus noll.
Jag är fortfarande trasig och kan inte andas ibland, men ingen ser det om man går fort.
Just nu gör det mig inte något heller,
för jag börjar om på nytt och kan vara vem jag vill.
Det får vara slut med att älska på avstånd,
låtsas och ingraverat minspel.
Idag börjar jag leva.
Och du, vi kommer dö samtidigt du och jag.
Träningsvärken tyder på en hård vecka, och ständig förbättring. Enjoy.
Jag längtar nästan till skolstarten. Jag hoppas att det blir som förr :)
skrattar och stammar nervöst
och vågar hoppas på mitt Eldorado.
Jag väntar fortfarande på den dagen då jag ska vakna och ha funnit meningen med livet.
Plus minus noll.
Jag är fortfarande trasig och kan inte andas ibland, men ingen ser det om man går fort.
Just nu gör det mig inte något heller,
för jag börjar om på nytt och kan vara vem jag vill.
Det får vara slut med att älska på avstånd,
låtsas och ingraverat minspel.
Idag börjar jag leva.
Och du, vi kommer dö samtidigt du och jag.
Träningsvärken tyder på en hård vecka, och ständig förbättring. Enjoy.
Jag längtar nästan till skolstarten. Jag hoppas att det blir som förr :)
På väg härifrån.
Ständigt sökandes, längtandes och drömmandes.
Jag är avundsjuk på de som vänder ryggen åt och aldrig ser sig om.
Avundsjuk på de som tar till vara på sina möjligheter,
men främst avundsjuk på de som kan stå för sina beslut.
Samtidigt som jag fördömer andras naivitet önskar jag att tilläts vara en av dem.
Dock är jag skapad för att ignorera och genomskåda.
Något annat vore hyckleri.
Denna paus var till för att jag skulle hitta mig själv, på riktigt.
Jag var trött på slentrian och måsten, låtsasspel och nattliga dramer.
Framförallt var jag trött på att inte veta.
- Ung och missförstådd, utanförskap och avståndstagande.
Mest av allt ville jag hitta någonstans att bara vara.
Något som erbjöd mer av den stimulans jag efterlängtade.
Stimulansen av att känna sig själv. Att vara sig själv.
Jag orkar inte sitta barnvakt, eller ge intrycket av att vara högfärdig och viktig,
bara för att jag inte känner mig hemma.
Möjligtvis välkommen, men aldrig riktigt ändå.
Jag saknar en plats, som bara är till för mig.
Ibland tillåts jag att hoppas, men nedslås oftast inom det snaraste.
När jag väl tror jag hittat rätt kommer besvikelsen.
Antingen förlorar jag det jag nyss funnit,
det liksom glider ur händerna fastän jag famlar desperat,
Eller så stöter jag bort det av rädsla för att bli avslöjad.
- Jag vill inte bli sedd som ett fiasko.
Under de senaste månaderna har jag allt mer uppmärksammat mitt otroliga
behov av uppmärksamhet och uppskattning.
Tyvärr grundar sig det hela på omättlighet och onåbarhet.
Jag måste få känna mig behövd, annars tycks min uppgift här vara fullföljd.
Saknad, för att veta att jag faktiskt finns till.
Om inte, suddas gränserna mellan tanke och verklighet ut, och min vardag ter sig som
en grå diffus massa.
Om ingen behöver mig, slutar jag att förgäves försöka.
Jag slutar bry mig och stänger ute världen.
Som nu.
Nu har jag endast mitt nyfunna broderskap på jobbet att briljera bland.
Det är med dem jag skrattar, förbannar och känner mig lite mindre malplacerad.
Kanske är det mina nya matvanor och sovvanor som återspeglas i mitt sinne,
eller så är det bara tomheten som gnager ivrigt inifrån.
Ständigt försöker jag fylla den med något värdefullt,
något som är bara mitt.
- Oftast slutar det med att jag försöker känna något.
En löprunda för att sedan hosta blod, ignorans av vrålhunger, sömnvägran,
eller porträttering av en jämnlike. För jaktens skull.
Numera går jag inför att vara spontan och smutsig. Smutsig för att det är så jag känner mig,
sedan dagen jag lämnade dig ensam.
Spontan för att jag måste lämna min inbillade trygghet bakom mig och bygga en ny.
- Det är slut nu.
Imorgon är första dagen i resten av mitt liv.
- Och det ska bli den bästa dagen.
Jag saknar er.♥
Jag är avundsjuk på de som vänder ryggen åt och aldrig ser sig om.
Avundsjuk på de som tar till vara på sina möjligheter,
men främst avundsjuk på de som kan stå för sina beslut.
Samtidigt som jag fördömer andras naivitet önskar jag att tilläts vara en av dem.
Dock är jag skapad för att ignorera och genomskåda.
Något annat vore hyckleri.
Denna paus var till för att jag skulle hitta mig själv, på riktigt.
Jag var trött på slentrian och måsten, låtsasspel och nattliga dramer.
Framförallt var jag trött på att inte veta.
- Ung och missförstådd, utanförskap och avståndstagande.
Mest av allt ville jag hitta någonstans att bara vara.
Något som erbjöd mer av den stimulans jag efterlängtade.
Stimulansen av att känna sig själv. Att vara sig själv.
Jag orkar inte sitta barnvakt, eller ge intrycket av att vara högfärdig och viktig,
bara för att jag inte känner mig hemma.
Möjligtvis välkommen, men aldrig riktigt ändå.
Jag saknar en plats, som bara är till för mig.
Ibland tillåts jag att hoppas, men nedslås oftast inom det snaraste.
När jag väl tror jag hittat rätt kommer besvikelsen.
Antingen förlorar jag det jag nyss funnit,
det liksom glider ur händerna fastän jag famlar desperat,
Eller så stöter jag bort det av rädsla för att bli avslöjad.
- Jag vill inte bli sedd som ett fiasko.
Under de senaste månaderna har jag allt mer uppmärksammat mitt otroliga
behov av uppmärksamhet och uppskattning.
Tyvärr grundar sig det hela på omättlighet och onåbarhet.
Jag måste få känna mig behövd, annars tycks min uppgift här vara fullföljd.
Saknad, för att veta att jag faktiskt finns till.
Om inte, suddas gränserna mellan tanke och verklighet ut, och min vardag ter sig som
en grå diffus massa.
Om ingen behöver mig, slutar jag att förgäves försöka.
Jag slutar bry mig och stänger ute världen.
Som nu.
Nu har jag endast mitt nyfunna broderskap på jobbet att briljera bland.
Det är med dem jag skrattar, förbannar och känner mig lite mindre malplacerad.
Kanske är det mina nya matvanor och sovvanor som återspeglas i mitt sinne,
eller så är det bara tomheten som gnager ivrigt inifrån.
Ständigt försöker jag fylla den med något värdefullt,
något som är bara mitt.
- Oftast slutar det med att jag försöker känna något.
En löprunda för att sedan hosta blod, ignorans av vrålhunger, sömnvägran,
eller porträttering av en jämnlike. För jaktens skull.
Numera går jag inför att vara spontan och smutsig. Smutsig för att det är så jag känner mig,
sedan dagen jag lämnade dig ensam.
Spontan för att jag måste lämna min inbillade trygghet bakom mig och bygga en ny.
- Det är slut nu.
Imorgon är första dagen i resten av mitt liv.
- Och det ska bli den bästa dagen.
Jag saknar er.♥
Falling away.
Ibland är en dröm det finaste man kan ha.
Kan inte sova. Men det är en dag imorgon också :)
Fick träffa Malin, Krille, Berka och Pillan idag iaf,. Det var najs ;D
Malin kör som en gud.
Hoppas Johan och Christoffer vinner pengar till mig nu.
Dagen, i fyrkantigt format.
Jag vill resa, NUUUUE. (Maria? :)
Får lönen imorgon, jobbar 7 dagar i sträck till, sen är det skola och nya brills.
Det blir bra till slut.
Dagens citat:
"HAAAALLLLLLÅÅÅÅÅÅÅEEEEEE?!?!?!?!?!?"
- Jag hatar att stå i drive-jäveln.
Nu ska jag ut och springa av mig lite. Vi ses.
En vecka har passerat,
igen.
En vecka av nattliga samtal, sömnlöshet och kallsvett.
En vecka av otaliga jobbtimmar (men även oväntad och välkommen semester)
Veckan då jag hann möta upp med Emma i stan, och klippa mig :)
Dessutom hann vi dricka vin och pressa i solen i 5 timmar, (därav den nöjda minen)
möta Dennis och Agge på Bomb och hetsträna.
Jag börjar närma mig nu :), frågan är bara vad?
Inatt har jag sovit gott, för första natten på länge.
Kanske var det ren utmattning, kanske var det lugnet.
Nu är Emma och Jimmy, samt Billy på annat håll, på Kreta.
Maria har äntligen kommit hem, och skolan börjar om dryga veckan.
Idag blir det bio med Parsa, Calle, Maria och Johan.
Men först ska jag fylla dagen med guldkantad tid tillsammans med mamma och mormor.
Har redan suttit ute på terassen i skuggan och pratat om mormors ungdom, när hon träffade morfar (saknar dig)
och alla de sjukdomar som hör åldern till.
- När jag tittar på mormor är jag faktiskt inte rädd för att åldras. Det rör mig inte i ryggen, sålänge
jag åldras så som hon gjort.
Så, min myndighetsförklaring om 3,5 vecka kommer sakta men säkert leda mig dit.
På onsdag är det personalfest, vilket säkerligen kommer bli skitroligt.
Dock är allt fortfarande sekretessbelagt, så ingen vet vad vi ska göra eller var vi ska vara, men för att citera mig själv och Timbuk, "Det löser sig".
Allt löser sig, det tar sin tid bara.
Maria sa till mig häromdagen att det enda sättet att bryta tankespel och sorg är att redan på morgonen intala sig
att den komna dagen ska bli den bästa i ditt liv.
Inte för att jag vet hur länge man kan leva med den attityden, men jag tror att de dagar det faktiskt
går kommer att ge mig kramp i skrattmusklerna.
Jag saknar dennis otroligt, och allt jag gör, gör att jag skänker honom minst en tanke.
Det kommer att ta tid, men jag vet att det löser sig för oss båda.
Som sagt, vi möts igen.
Såå. Idag ska jag inte vara ledsen, hade jag tänkt mig.
Dock har jag ingenstans att ta vägen här hemma, inga direkta pengar att smälla
och inga cigg att varva ner med.
Alltså blir det en lång promenad, en dusch och sen får man väl dra sig in mot stan.
Om jag inte klarar att hålla mitt löfte, vet jag att det kommer en dag imorgon också.
Lika jävlig, eller lika stilla.
Dagens tanke:
- Vi spenderar alldeles för lite tid med våra nära och kära.
En vecka av nattliga samtal, sömnlöshet och kallsvett.
En vecka av otaliga jobbtimmar (men även oväntad och välkommen semester)
Veckan då jag hann möta upp med Emma i stan, och klippa mig :)
Dessutom hann vi dricka vin och pressa i solen i 5 timmar, (därav den nöjda minen)
möta Dennis och Agge på Bomb och hetsträna.
Jag börjar närma mig nu :), frågan är bara vad?
Inatt har jag sovit gott, för första natten på länge.
Kanske var det ren utmattning, kanske var det lugnet.
Nu är Emma och Jimmy, samt Billy på annat håll, på Kreta.
Maria har äntligen kommit hem, och skolan börjar om dryga veckan.
Idag blir det bio med Parsa, Calle, Maria och Johan.
Men först ska jag fylla dagen med guldkantad tid tillsammans med mamma och mormor.
Har redan suttit ute på terassen i skuggan och pratat om mormors ungdom, när hon träffade morfar (saknar dig)
och alla de sjukdomar som hör åldern till.
- När jag tittar på mormor är jag faktiskt inte rädd för att åldras. Det rör mig inte i ryggen, sålänge
jag åldras så som hon gjort.
Så, min myndighetsförklaring om 3,5 vecka kommer sakta men säkert leda mig dit.
På onsdag är det personalfest, vilket säkerligen kommer bli skitroligt.
Dock är allt fortfarande sekretessbelagt, så ingen vet vad vi ska göra eller var vi ska vara, men för att citera mig själv och Timbuk, "Det löser sig".
Allt löser sig, det tar sin tid bara.
Maria sa till mig häromdagen att det enda sättet att bryta tankespel och sorg är att redan på morgonen intala sig
att den komna dagen ska bli den bästa i ditt liv.
Inte för att jag vet hur länge man kan leva med den attityden, men jag tror att de dagar det faktiskt
går kommer att ge mig kramp i skrattmusklerna.
Jag saknar dennis otroligt, och allt jag gör, gör att jag skänker honom minst en tanke.
Det kommer att ta tid, men jag vet att det löser sig för oss båda.
Som sagt, vi möts igen.
Såå. Idag ska jag inte vara ledsen, hade jag tänkt mig.
Dock har jag ingenstans att ta vägen här hemma, inga direkta pengar att smälla
och inga cigg att varva ner med.
Alltså blir det en lång promenad, en dusch och sen får man väl dra sig in mot stan.
Om jag inte klarar att hålla mitt löfte, vet jag att det kommer en dag imorgon också.
Lika jävlig, eller lika stilla.
Dagens tanke:
- Vi spenderar alldeles för lite tid med våra nära och kära.
tisdag.
kära du.
sudda inte ut allt, snälla.
Då tiden stod still.
Då tiden stod still,
Bortom väckarklockans ekande pip,
Vardagssamhällets stress,
Bortom måsten, val och kval,
Ovan markens synd och samvete.
I min halvtimme av lugn,
Jag önskar att du sprang in i mig där,
Bländade mig med ditt leende,
Och strök mig längs kinden som förr.
Att du blåste glitterdamm från mina ögonfransar,
Och putsade min hud med din mun.
Jag önskar att du lät mig blicka mot solen,
För att drömma om det som finns bakom,
Låta mig undra och förundras,
Medan du bara såg på,
Nära, men ändå en bit ifrån.
Jag önskar att du också saknade friheten,
Och att du lät oss dela den som syskon.
Lättlurade och likvärdiga,
Oförlåtliga.
Jag önskar att du kunde skrapa på ytan,
Och se det bakom det påklistrade leendet
Röra vid mitt inre, och låta mig få svara
För det jag någonsin tänkt och gjort
Låta mig få.. bara vara.
Jag önskar att du såg bortom morgondagen,
såg allt det underbara,
då jag stirrade blint på gårdagen,
och föll för eftertankens kranka blekhet.
Jag önskar att du såg min ånger,
Medan jag kysste din kind farväl,
Att du kände smärtan i mitt bröst,
När jag gav upp allt jag någonsin haft.
Jag önskar att du för en sekund förstod,
Att jag inte ville dig något ont,
Att allt var för ditt eget bästa,
Att ditt prat i dåtid lämnade mig kvar där.
Att jag blivit som jag var förr.
Jag önskar att du kände mig utan och innan,
Så som dina fingrar kände mitt yttre.
Jag önskar att jag släppt in dig,
Och delat min halvtimme av lugn.♥
