CHEAPMONKEY

Hur skulle jag annars lyckas glömma pinkoden till mitt kort där min lön gömmer sig?

Och välkommen till storsatsarna :D

Jag kommer skåla för dig ikväll.

"Sparka mig?" Muahahaha. (Ännu ett favoritcitat från Marra)

Kameran är laddad,
solen skymtar fram bakom molnen och saldot på kontot har återuppstått från de döda.

Påess

jag har bara fått ännu en dos av livserfarenhet.

Jag sitter i en tom lägenhet och väntar på Niko.
Ikväll saknar jag Diana,
men är full av kärlek för min mamma som peppat mig och hjälpt mig att
forma det kommande året.

En semester hade varit guld, men ett flyktförsök.
Istället  blir det studievägledning och arbetsförmedlingen.
Dagen har fyllts med you-go-girl snack och valpar.
(Om man nu kan kalla decimeterlånga korvar med prickar för valpar)

Imorgon tar vi nya tag.

"Inget formar framtiden såsom drömmen" - Mitt nya favoritcitat, uppklistrat på busshållsplatsen.

nu är det officiellt.

Jag har tappat huvudet, förståndet och min självgoda attityd.
Allt efter ett 5 minuter långt möte med Elizabeth från HR och Rasmus, min chef.
Ett möte som sedan tidigare påtalats som ett vanligt updatemöte.

Istället kommer jag in i ett trångt och varmt rum, där luften är laddad och Rasmus sitter med nedslagen blick.
Sen öppnar Elizabeth munnen och jag faller.
5 minuter klarade jag, med en signatur lämnade jag rummet.
"Ta det inte personligt" - my ass.

Jag känner mig som en halv människa, sviken och förbrukad.
Ensam och hopplös.
Med tom blick och bortglömda drömmar.

Jag har en månad på mig att hitta ett nytt jobb, i Malmö, min nya stad.
Kontrakten för lägenheten är underskrivna, godkännandet kommer förhoppningsvis imorgon.
Gör det inte det, så vet jag inte vad jag gör.

Ska jag flytta hem då?
Glömma drömmen och stänga ute världen?

Igår var det vin och kramar som räddade mig - jag visste inte var jag skulle ta vägen.
Förlåt diana för missförstånd och destruktivitet.

Alla reagerar på nederlag på sitt eget sätt,
jag har ändå brutit mina vanor och är väl medveten om mina felsteg.
Men just nu behöver jag inte påminnas om dem,
jag behöver en knuff i rätt riktning för att inte gå under jorden.

- Jag vet att jag inte är så värdelös och usel som de fick mig att känna mig,
men vet ni det?

så är det på Zara. Arbeit macht frei.

Jag har inget jobb från och med den sista mars.

Så sug kuk.
Jag är full och har ångest redan.
Fast jag visste inte vad jag annars skulle ta till.

Nu har jag gjort det igen. Jag har glömt att jag har en blogg.
Eller så beror det på att dagarna spenderas i dammet på Zara eller pustandes avgaser i stan.

Det har varit en konstig vecka med humörsvängningar och uttråkning.
Kunderna har varit som bortblåsta och jag har fördrivit dagarna med att dammtorka och flossa vår kassa.
(plocka bort alla knappar, pilla med pennor och sätta knapparna fel för skojs skull)
I tisdags var det annat bus som gällde.
Vi hade månadsinventering, och alldeles för lite kunder.
Jag knappade siffror, sen gömde man reaplagg i den nya kollektionen så någon skulle räkna fel.

Förstår ni min frustration?

I övrigt har jag varit min första sväng i helsingborg,
som var dystrare än väntat.
Jag var sugen på en fika, men efter att ha bläddrat i telefonboken suckade jag och gick och bokade tid
hos Azade istället.
Middag med mamma och pappa och mormor,
sen var det soffan som gällde.
Efter 3,5 timme hos frisören var jag blond.
Det ni!
Mormor kände inte igen mig, inte Niko heller.
Diana blev helt tokig och tjejerna på jobbet också. :)
Ska bara vänja mig också.

Har avverkat sista jobbpasset för denna veckan,
och nu återstår att måla naglarna, äta och sova,
eller öppna en flaska vin, prova kläder och ha party.
Bowling står på schemat, och avslutningsvis möjligen en repris på torsdagen,
då vi blev 7 igen och åkte pulka.
Jag hade inga linser och såg inte ett skit.
Två åk, en hjärtattack och ett snöbollskrig senare åkte vi hem.

Har varit allmänt nere sen jag var i Helsingborg.
Rädslan för att vara ensam har kommit tillbaka,
ensam i en ny stad, med bekanta som inte är bekanta nog att ringa vilken dag eller tid på dygnet som helst.
Men det är bara dumheter som jag inte ska lägga ner energi på, har jag fått höra, så jag får väl bita ihop.

Egentligen är det afterwork hos Maria från jobbet idag,
men varken jag eller Diana känner för det.
Som jag sa till Amra häromdagen; "Går jag dit kommer jag bara bli skitfull, böla och kräka på mina skor"
- För det har jag ju aldrig lyckats med förut :D

Jag har dock varit duktig idag. Sålt mycket, varit trevlig och sprungit runt som ett djur i tron på att lite motion skulle göra mig gott.
På vägen hem hjälpte jag en uppenbarligen påverkad kvinna på rätt tåg, med sina väskor,
handlade mat på Lidl och log mot busschauffören.

Så fuck it.
Jag ska nog öppna den där vinflaskan nu ändå.
Nagellacket står framme och diana leker Michael Jackson/Simpson-Nelson,
och jag behöver lite tjejpyssel.
Detta är sista helgen hos Diana. Tanken på det får mig att vilja böla,
men det ska vi inte göra.
Bussarna går ofta och vi kommer säkert ses oftare då än nu.
- Det blir bra.

NU: VIIIIIIIN

OOOH-OOOH!

från förra lördagen.


Välkommen till kaoset ;D



Sist men inte minst;

7 Sanningar om Emma;

• Jag kan sätta båda fötterna bakom huvudet
• Jag har passerat 20, Malin förstår ;p
• Jag är livrädd för mörker och förhållanden
• Jag bor för tillfället granne med Malmös fängelse
• Jag drar till mig gay-killar
• Jag kan inte sluta röka
• Jag kan iaf winda - och gör det gärna på Malmös dansgolv.

Ja ni..
Dagarna flyger iväg i lyan och nu var bakissöndagen också avklarad.
I fredags var det jobb och att återvända till Spannarp och familjen.
Jag åt ett halvt bröd med brieost, soltorkade tomater och salami.
FÖR fint.

På lördag var det stora flyttdagen, väckning halv 7 och hetspackande.
När klockan var kvart över 8 stod hela flyttlasset utanför lägenheten, som inte längre var min.
Kändes skitskumt att se någon annan bo där, men ändå skönt.
Såklart hade bobo försovit sig, och kom precis när det bara var sängen kvar att bära ner.
Pappa hade glömt fjärrkontrollerna och dvdn hemma så det fick vi åka och hämta,
innan det var frukostdags i bilen.

Björn hällde mjölk i knäet och gastade om papper.
Mamma kastade bak en rulle och träffade såklart kaffemuggen som välte över björn,
och han svor ännu mer. Jag stod utanför bilen och bevittnade kaoset och skrattade som fan.
Med en macka i handen försökte jag sätta mig, men lyckas istället sätta mackan i taket på pappas bil.
Haha.
Jag skrattade så jag grät, det hela var så bisarrt och typiskt vår familj.
Pappa lackade när han upptäckte det, och mamma fattade ingenting.
- Det var längesen vi satt alla 4 i samma bil.

En timmes misslyckat kartläsande senare var vi hos Diana och konkade upp mina kläder.
Alla tyckte det var en fin lägenhet och björn blev avis :p

Efter en någorlunda smidig resa genom stan hamnade vi sen hos Sophie.
Alla lådor står i förrådet, sängen och tvbänken i lägenheten :)
Nu är det inte lång tid kvar.
Känns som om Niko kommer bo hos mig då. Hah.
Fast då kommer jag sakna diana.

Jag måste bränt 6000 kalorier under flytten. Längesen jag svettades,
måste börja träna regelbundet igen. Och hänga med ut och gå.

Hann träffa Niko i nån timme också innan det var dags att pallra sig hem för att träffa diana och
fixa sig i ordning.
Det slutade med att vi båda somnade efter en välförtjänt pizza, och fick stressa för att hinna.

Det blev en rolig kväll med charader, shotar och dans.
Jag drack alldeles för mycket, var lite för trevlig och hookade diana med en snygg kille på dansgolvet.
Matchmaking är en dold talang ;D

Hamnade i Nikos säng - vägen dit är lite suddig, och fick sova ordentligt iaf.

Morgonen var dock trevlig ;) om man bortser från huvudvärken och att jag såg ut som jag förtjänade.
Niko är en ängel. Jag kom hem och mötte en skrämd Diana och en förvånansvärt fräsch Hassan.
Hassan har lätt fisit i min säng hela natten. Haha.

Vi pratade om bajsbalkongen och sen kom Andre och ärade vårt golv med sin närvaro :P
Planen var att sova i en timme och sen åka till Roni och kolla film,
men så blev det inte.
Vi somnade och jag dog lite.

När vi vaknade hade illamåendet försvunnit men huvudvärken var likadan.
Ännu en gång har jag svurit på att aldrig dricka igen. Eller ha med mig kortet ut.

Nu ska jag hoppa i duschen och ta bort sminkresterna,
sen blir det te och fruktstund med Frobo :)

Söndagar är ganska bra ändå.

Halv 11 ringde alarmet,
för då var det dags att koka te och börja packa upp.
Jag rullade ur sängen, för mina magmuskler krampar efter dessa dagarnas hostträning,
så att resa sig eller skratta var inte ett alternativ.
Diana sörjde att vi inte hade någon kamera.

Efter en dusch och ett klaustrofobiskt försök till att raka benen i spaduschen,
rumpskakning inför grannarna och en cigg på balkongen kände vi oss som människor
och slet upp första flyttlådan.

Allt är uppackat i köket,
och garderoben är nästan helt full.
Diana äger otroligt mycket grejer.
Jag önskar åter igen att jag tagit med min kamera redan i måndags.

Att äntligen ha bredband är också en skön upptäckt.
5 album är nerladdade, något som annars skulle tagit 5 veckor.

Falafel är i ugnen, pastan på spisen och vårt första mål ska snart avnjutas i dianas säng.

Gårdagen avslutades på Impala med hela gänget, då Lucy fyllde år.
Vi shotade tequila mot halsen och åkte sen hem och kollade på Scrubs tills diana somnade.
- Måste kolla upp varför Hassan har klädludd i taket på sin bil och ett handavtryck á la Titanic på insidan av fönstret i baksätet. Mysko?


Nu luktar här mat och jag måste ääääääääääta.

en ny start - något efterlängtat, spontant och underbart.

Vi bor numera i Malmö, något som igår, efter besiktning och flyttstädning av den egna lägenheten,
firades med ipren, hostmedicin och cookies.
Jag har åkt på världens vidrigaste förkylning och har spenderat halva natten gråtandes på
dianas toalett, hostandes blod.

Sen bäddade jag ner mig, svepte en halv flaska hostmedicin och somnade bredvid en sussande Diana.

Vi har sovit på våra luftmadrasser mitt i lägenheten - som just nu består av mat, sprit och två väskor.
Alldeles strax kommer resten av hennes flyttlass. Sweet.

Jag har varit hemma från jobbet idag, otippat nog - och har med eniros hjälp hittat
till apoteket, fått rådgivning och även handlat lite basgrejer på coop, som uppenbarligen
är vår närmsta mataffär.
På min korta promenad hann jag också lokalisera ett solarium, 2 pizzerior och en busshållsplats.
Jag har lärt mig vilka nycklar som går till vad,
och försökt dricka en brustablett ur händerna under en rinnande kran.

Anledningen till det senare är helt enkelt att ingen av oss tog med oss några glas eller muggar igår.
Eller tallrikar, skålar eller något annat man kan dricka ur.

Niko kom som en räddande ängel idag, med nyinköpta tekoppar, tredje säsongen scrubs och kramar.
Jag blev helt rörd. Inte ens min mamma kan få mig att känna mig så trygg.
Sen åkte pinglan för en fotografering och sen dess har jag spenderat mina timmar på luftmadrassen,
med scrubs och otaliga försök att sova - som var gång slutat med hostningar och panik.

Nu ska jag ringa till jobbet och låta rasmus lyssna på mig.
Det är ett helvete - och jag fasar för att jag kommer få sparken om jag inte börjar vara frisk snart.

Diana är på väg från Påarp iallafall. Jag har en timme på mig att röja och powernappa.

peace