Bjuder på denna,
2 år gammal bild :)
with eyes closed, it's you I'm thinking of,
Trots min cyniska natur, letar sig ibland en gnutta hopp fram och jag väljer att måla upp en illusion om hur människor kunde varit.
Detta blir min verklighet. Människor jag träffar får egenskaper påmålade för att de ska få en chans att komma nära.
Hur länge min illusion varar, innan det cyniska i mig krossar den bild jag målat upp, varierar.
Ibland håller den en dag, en vecka eller en månad.
Trots att jag vet hur det kommer sluta, att jag faktiskt oftast blir besviken, så kan jag inte stå emot frestelsen.
Men såhär i efterhand så undrar jag om det är hälsosamt, då jag faktiskt blir ledsen efteråt.
Kanske om jag inte anstränger mig så mycket och låter bli att skrapa på ytan?
Om jag bara håller mig på avstånd och inte försöker komma nära?
- Men då kan jag lika bra hålla mig till mina fantasier.
Min frustration har börjat visa sig på olika sätt. Ännu har jag inte blivit gråhårig, men jag ler liksom inte lika mycket längre. Det känns sådär krystat.
Jag har helt klart blivit utseendefixerad och jublar när jag utan problem drar på mig en 36:a i provrummet.
Hela garderoben måste bytas ut, men ändå känns mina kläder för tajta.
Det är märkligt det där, att man hela tiden måste ha ett projekt att jobba med.. att det liksom aldrig tar slut.
Nu när jag är klar med min tatuering har jag ju liksom inget före/efter ideal längre.
Tro nu inte att jag fått någon ätstörning - för äter gör jag, men inte med samma entusiasm som tidigare. Det är liksom mest något som ska bockas av dagens lista med måsten, tillsammans med jobb och träning.
Faktiskt så ler jag nog mest på gymmet, i min ensamhet.
Jag vet inte.. jag saknar bara det.
Det där lilla extra.
Spänningen, nervositeten och känslan av stolthet.
Men jag hittar det nog igen. Och tills dess ska jag le för andras skull.
Detta blir min verklighet. Människor jag träffar får egenskaper påmålade för att de ska få en chans att komma nära.
Hur länge min illusion varar, innan det cyniska i mig krossar den bild jag målat upp, varierar.
Ibland håller den en dag, en vecka eller en månad.
Trots att jag vet hur det kommer sluta, att jag faktiskt oftast blir besviken, så kan jag inte stå emot frestelsen.
Men såhär i efterhand så undrar jag om det är hälsosamt, då jag faktiskt blir ledsen efteråt.
Kanske om jag inte anstränger mig så mycket och låter bli att skrapa på ytan?
Om jag bara håller mig på avstånd och inte försöker komma nära?
- Men då kan jag lika bra hålla mig till mina fantasier.
Min frustration har börjat visa sig på olika sätt. Ännu har jag inte blivit gråhårig, men jag ler liksom inte lika mycket längre. Det känns sådär krystat.
Jag har helt klart blivit utseendefixerad och jublar när jag utan problem drar på mig en 36:a i provrummet.
Hela garderoben måste bytas ut, men ändå känns mina kläder för tajta.
Det är märkligt det där, att man hela tiden måste ha ett projekt att jobba med.. att det liksom aldrig tar slut.
Nu när jag är klar med min tatuering har jag ju liksom inget före/efter ideal längre.
Tro nu inte att jag fått någon ätstörning - för äter gör jag, men inte med samma entusiasm som tidigare. Det är liksom mest något som ska bockas av dagens lista med måsten, tillsammans med jobb och träning.
Faktiskt så ler jag nog mest på gymmet, i min ensamhet.
Jag vet inte.. jag saknar bara det.
Det där lilla extra.
Spänningen, nervositeten och känslan av stolthet.
Men jag hittar det nog igen. Och tills dess ska jag le för andras skull.
Trött, frustrerad och ledsen.
Dagens tema.
Idag var det svårt att komma upp ur sängen, trots att jag sovit 2 timmar i soffan innan mina 12 timmar i sängen.
Helt slut alltså.
Efter lunch begav vi oss till mormor, där jag dammsög samtidigt som mamma distraherade mormor i köket.
Mamma har inte fått städa där sedan innan jul. Min enda mormor får inte leva så.
Förhoppningsvis tycker hon att det är roligare att gå ur sängen imorgon.
Efter matinköp (dvs kakor, godis och tomater), begav vi oss hemåt i en bil fullastad med återvinning och sura mjölkpaket.
Väl hemma drog baket igång. Surdegsbröd och kanelbullebröd synkades med middagen, helstekt fläskkarré med sviskon och potatis med kantarellsås och sallad. Fullt ös, medvetslös.
När middagen var färdig dök mammas väninna upp. Ännu en som inte godtyckte till min tatuerade arm och min frisyr. Mycket liv för ingenting. Hon begav sig när det var dags för fika och tv.
Eller ja. Det blev att balansera datorn i knät inträngd mellan katterna för min del.
Fikan gav mig iallafall kraft nog att öppna upp allastudier.se för första gången sen januari.
Summa sumarum:
Av 3000 utbildningar finner jag 10 intressanta.
Av dessa har jag behörighet till EN.
Den enda som jag kanske inte ens vill läsa.
Är det dags för mig att sätta min fot på komvux igen? Ännu ett år som inte tar mig någonstans?
Att jag slitit så hårt för mina höga betyg verkar inte vara värt någonting i det verkliga livet.
Det är nog det som gör mig mest ledsen.. eller besviken. Konstigt nog känner jag mig besviken på mig själv.
- Imorgon är en ny dag.
Kanske hittar vi en lösning då.
Idag var det svårt att komma upp ur sängen, trots att jag sovit 2 timmar i soffan innan mina 12 timmar i sängen.
Helt slut alltså.
Efter lunch begav vi oss till mormor, där jag dammsög samtidigt som mamma distraherade mormor i köket.
Mamma har inte fått städa där sedan innan jul. Min enda mormor får inte leva så.
Förhoppningsvis tycker hon att det är roligare att gå ur sängen imorgon.
Efter matinköp (dvs kakor, godis och tomater), begav vi oss hemåt i en bil fullastad med återvinning och sura mjölkpaket.
Väl hemma drog baket igång. Surdegsbröd och kanelbullebröd synkades med middagen, helstekt fläskkarré med sviskon och potatis med kantarellsås och sallad. Fullt ös, medvetslös.
När middagen var färdig dök mammas väninna upp. Ännu en som inte godtyckte till min tatuerade arm och min frisyr. Mycket liv för ingenting. Hon begav sig när det var dags för fika och tv.
Eller ja. Det blev att balansera datorn i knät inträngd mellan katterna för min del.
Fikan gav mig iallafall kraft nog att öppna upp allastudier.se för första gången sen januari.
Summa sumarum:
Av 3000 utbildningar finner jag 10 intressanta.
Av dessa har jag behörighet till EN.
Den enda som jag kanske inte ens vill läsa.
Är det dags för mig att sätta min fot på komvux igen? Ännu ett år som inte tar mig någonstans?
Att jag slitit så hårt för mina höga betyg verkar inte vara värt någonting i det verkliga livet.
Det är nog det som gör mig mest ledsen.. eller besviken. Konstigt nog känner jag mig besviken på mig själv.
- Imorgon är en ny dag.
Kanske hittar vi en lösning då.
För övrigt,
Idag bjuds det på skönsång á la Katie Melua och Veronica Maggio.
Jag och katten körar såklart i bakgrunden :)
"the closest thing to crazy, is being close to you.."
Jag och katten körar såklart i bakgrunden :)
"the closest thing to crazy, is being close to you.."
Pyjamas och pyssel
Så ligger det till kära vänner. Jag lever i min morgonrock!
Sanja tittade förbi en sväng tidigare och då hade jag inte kommit ur den ännu, eller ens borstat tänderna.
Men jag hade lagat mat och ätit frukost iallafall :)
Sen har jag och wilma diskat eftersom Nikola inte "hann", och städat lite.
Sanja återkommer om dryga timmen för bak innan vi ska gå och jobba.
Myspys.
Efter jobb och fika och gym blir det några timmars sömn sen ska jag på semester!
Eller ja. Jag ska ha Emma-tid.
Blir klippning och färgning hos Azade, lite shopping kanske (har ju en förmåga att köpa minst en klänning varje gång jag är i Helsingborg) sen ska jag hem till mamma och leta utbildningar.
Jupp. Nu var det dags igen. Och som vanligt är jag ute i god tid.. en vecka innan sista ansökningsdagen liksom.
Kan iofs passa på att föra över pengar från sparkontot, som jag lever på redan, så jag inte glömmer det imorgon.
Sen blir det dusch innan jag ska sätta degen. Var längesedan jag bakade något med jäst i. Haha.
Puss och gull!
Sanja tittade förbi en sväng tidigare och då hade jag inte kommit ur den ännu, eller ens borstat tänderna.
Men jag hade lagat mat och ätit frukost iallafall :)
Sen har jag och wilma diskat eftersom Nikola inte "hann", och städat lite.
Sanja återkommer om dryga timmen för bak innan vi ska gå och jobba.
Myspys.
Efter jobb och fika och gym blir det några timmars sömn sen ska jag på semester!
Eller ja. Jag ska ha Emma-tid.
Blir klippning och färgning hos Azade, lite shopping kanske (har ju en förmåga att köpa minst en klänning varje gång jag är i Helsingborg) sen ska jag hem till mamma och leta utbildningar.
Jupp. Nu var det dags igen. Och som vanligt är jag ute i god tid.. en vecka innan sista ansökningsdagen liksom.
Kan iofs passa på att föra över pengar från sparkontot, som jag lever på redan, så jag inte glömmer det imorgon.
Sen blir det dusch innan jag ska sätta degen. Var längesedan jag bakade något med jäst i. Haha.
Puss och gull!