A fresh start,
Jag är inte hemlös, jag har bara glömt att uppdatera, och faktiskt inte ens packat upp min egna dator ännu.
Visningen ledde till en annan visning och det slutade med att vi fick båda lägenheterna.
Life and its mysterious ways, huh.
Såå, en veckas flyttande senare börjar här faktiskt bli lite ordning.
Är garderoberna och förvaringen kvar, då dagarna hellre spenderats ute i solen
än inne i vår bastu till lägenhet.
Niko har börjat jobba dubbelt, alltså går han och jobbar när jag lägger mig, äter när jag går upp och går och jobbar sen igen,
och lägger sig när jag går och jobbar.
Det känns lite konstigt, men på det viset hinner vi inte gå varandra på nerverna såhär i början
av sambolivet.
Men han är bra den där. Ni-kå-la. Han har varit det i 6 månader redan.
Full av överraskningar.
Häromdagen var vi enom Entré för en snabb shoppingspree där jag hittade MIN klänning.
Den skrek mitt namn.
Försökte prova den snabbt, men gav upp då blixtlåset i sidan kivade.
Hade ju ändå inte råd att köpa den med soffköp och IKEA-besök.
Sen gick jag och jobbade i min HM-klänning istället och så var det inte mer med det.
Tills jag kommer upp dagen efter vill säga och hittar en lapp "Ja, den är till dig" som leder
till ett inslaget paket på bordet.
Klåfingrig som jag är, sliter jag upp paketet och hittar klänningen.
Den underbara, somriga som jag hade kunnat leva i.
Nu saknas bara tillfälle att bära den.
Annars så är första doppet i havet avklarat - hade jag haft bollar så hade jag nog tappat dem,
så kallt var det, men nödvändigt i värmen.
Årets svettigaste jobbpass har också passerat - hoppas jag, med svett rinnandes, droppandes och
utsmetat smink på servetter,
och det mesta till lägenheten är inhandlat och jag är inte pank ännu.
Det ni.
Kvällen ser ut att bli ganska lugn..
Kanske hyra en film, lägga mig i badkaret med min kokosbodyscrub,
en inpackning i mitt vitblonda hår och tända lite ljus.
Eller så äter jag chilin jag nyss lagat, går och handlar cigg, tar en öl och somnar på soffan.
Vi får la se.
Man får vara som man är, när man inte blev som man skulle
Visningen ledde till en annan visning och det slutade med att vi fick båda lägenheterna.
Life and its mysterious ways, huh.
Såå, en veckas flyttande senare börjar här faktiskt bli lite ordning.
Är garderoberna och förvaringen kvar, då dagarna hellre spenderats ute i solen
än inne i vår bastu till lägenhet.
Niko har börjat jobba dubbelt, alltså går han och jobbar när jag lägger mig, äter när jag går upp och går och jobbar sen igen,
och lägger sig när jag går och jobbar.
Det känns lite konstigt, men på det viset hinner vi inte gå varandra på nerverna såhär i början
av sambolivet.
Men han är bra den där. Ni-kå-la. Han har varit det i 6 månader redan.
Full av överraskningar.
Häromdagen var vi enom Entré för en snabb shoppingspree där jag hittade MIN klänning.
Den skrek mitt namn.
Försökte prova den snabbt, men gav upp då blixtlåset i sidan kivade.
Hade ju ändå inte råd att köpa den med soffköp och IKEA-besök.
Sen gick jag och jobbade i min HM-klänning istället och så var det inte mer med det.
Tills jag kommer upp dagen efter vill säga och hittar en lapp "Ja, den är till dig" som leder
till ett inslaget paket på bordet.
Klåfingrig som jag är, sliter jag upp paketet och hittar klänningen.
Den underbara, somriga som jag hade kunnat leva i.
Nu saknas bara tillfälle att bära den.
Annars så är första doppet i havet avklarat - hade jag haft bollar så hade jag nog tappat dem,
så kallt var det, men nödvändigt i värmen.
Årets svettigaste jobbpass har också passerat - hoppas jag, med svett rinnandes, droppandes och
utsmetat smink på servetter,
och det mesta till lägenheten är inhandlat och jag är inte pank ännu.
Det ni.
Kvällen ser ut att bli ganska lugn..
Kanske hyra en film, lägga mig i badkaret med min kokosbodyscrub,
en inpackning i mitt vitblonda hår och tända lite ljus.
Eller så äter jag chilin jag nyss lagat, går och handlar cigg, tar en öl och somnar på soffan.
Vi får la se.
Man får vara som man är, när man inte blev som man skulle