CHEAPMONKEY

Ännu en helg är avklarad.
Det blev ingen bio, istället blev det öl och syskonkrök.
Då är vi som bäst, fastän vi inte kom in någonstans, utan stannade
på Pl13 som förkrök.
På vägen hem möttes vi av en polisavspärrning,
och jag kläcker surt kommentaren; "Det är säkert någon idiot som blivit rånmördad".
Vi gick runtom efter att Tobbe, Björn och Philipe badat i fontänen.
I Eneborgsbacken tar orken slut och vi lägger oss ner, alla tre på rad för att diskutera livet och
ta en cigg.
Sen lagade jag fiskpinnar och mos med chili medan pojkarna somnade.

Var bakis till sena kvällen igår - min mage är så trasig.
Blev väckt av chefen som meddelade att jag skulle bli flyttad till Landskrona.
Alltså hann jag inte hälsa på Malin heller innan hon åkte.
Det sög.
Men det fanns söta pojkar i landskrona också.
Fast mannen i rullstol var ändå bäst.
Det visade sig även att det var någon som blivit knivhuggen och senare avlidit i stan under fredagkväll.
Okänsligt av mig. Förlåt.

Var hemma vid halv 5, somnade en timme senare och sen ringde dennis bevisligen en timme efter det.
Jag har ingen aning om vad jag har sagt. Jag har en tendens att inte vakna riktigt - precis som björn.

Kan bli intressant imorgon. Vill inte väcka honom nu.
Har jobbat 10 timmar på Max idag. Äckligt mycket folk,
men i mängden av äckliga barnansikten och monster hittade jag två bekanta par ögon.
Mum and Dad. Jag hann käka min mat med dem och bara vara.
Det är vad man har föräldrar till.
Sara hade fjäskat till sig skjuts hem också, så jag slapp gå.
Det är sann vänskap det ;) När man blandar in exen. Haha.

Imorgon ska jag hem och rensa ut mitt gamla rum.
Det kommer bli hårt och ta lång tid, så mamma hämtar mig redan på förmiddagen.
Kanske hittar jag några gömda skatter bland alla skelett.

överskatta aldrig storleken på din bakdel.
Det tenderar att sluta i att du sätter dig utanför toaletten och trillar av.

Ett tips från coachen.

Haha. Tur att mina grannar är mellan 90 och döden.

xoxo

har alla människor mindrevärdeskomplex?

Råkade nyss på Max blogg och blev förvånad över att han nämnt mitt namn ett flertal gånger.
Min student, fester och sammankomster.
Det värmde i hjärtat. Vi träffas inte ofta, men han står mig nära,
och bara det att han ägnar mig en tanke då och då gör mig glad.

Samma sak gäller var morgon/eftermiddag Malin väcker mig med ett fullständigt
onödigt sms. Något som jag aldrig kan komma ihåg när jag väl vaknat på riktigt.
Haha. Det gör att jag känner mig levande. Tack babe.

Och Sara, se till att din mamma ringer till Cattis, så ska vi nog ha dig hemma innan 23 var dag ;)
Nu ska jag röka godnatt, sen blir det lite mer jobb imorgon.

blev både shockad och lättad när jag såg att du inte varit här idag.
Fortfarande är jag förvånad?

konstigt att jag sover dåligt om det är fullt med knäckesmulor i min säng?
Smart Emma. Smart.

det är kvällens, ja hela dagens, tema.
This is the life, tack Malin för låttipset.

Samtalet på väg till Max var avgörande.
Annars hade jag gjort något ondskefullt.
Jag hade skickat ett tvetydigt sms och förvärrat läget ytterligare.

Sådant som vi människor, både män och kvinnor, är bra på.
Samma tendens som visar sig i sandlådan där pojken puttar omkull
flickan eller drar henne i håret, för att visa sitt tycke.
Det som senare utvecklas till att snacka illa om sitt ex, eller sin förra kärlek, för att såra
och försöka glömma att kärleken fortfarande finns där.
Eller det som får oss att vända ryggen åt, för att få älska på avstånd.

Det är något jag borde skriva i mitt CV som personliga egenskaper.
Denna gången känns det dock.. som det enda rätta.
Något annat vore ren orättvisa.

Jag har fortfarande inte fällt en tår.
Det går bara inte. Inte av sorg, dåligt samvete eller vetskapen om ensamhet.
Jag har drömt mardrömmar varje natt.
Klaustrofobiska, stressfyllda och mörka sådana.
Ändå gråter jag inte. Det var längesen nu.

Mitt huvud har fortfarande inte hunnit bearbeta något.
Kanske är det bäst så.
Imorgon kommer Robin och raderar alla spår.
Filmerna, vitaminerna, tandborsten, raklöddret och de robinluktande kläderna.
Jag kommer befinna mig på Max. Inte i flykt, utan av plikt och skyldighet att betala räkningarna.

Natten före denna spenderades på mitt barndomsrum med gula tapeter,
fotografier och egenkomponerad konst.
Jag tjuvrökte en cigg precis innan läggdags, precis som förr, läste en gammal veckotidning för att komma till ro,
bläddrade igenom en gammal dagbok och åt choklad.
Fortfarande känns det som om väggarna känner mig, fastän jag numera ser på rummet i miniatyr.
Badrumsspegeln känns inte längre som om den är inställd efter mina mått,
inte heller höjden på duschmunstycket.
Inget av materiellt värde - för mig, finns lämnat i det rummet.

Inget mer än minnen.
Tavlan jag fick i julklapp med våra bilder och texten
"when I imagine me and her, you know that I get a stand up fur" från Millencolins Fox,
Mina fotoalbum och ett tiotal dagböcker ligger fortfarande staplade i en låda under sängen.
Fläckarna på badrumsmattan finns kvar,
boken "12 000 saker som gör dig glad" ligger kvar, fortfarande med hundöron på de sidor jag brukade drömma mig bort och le åt.
Mitt smyckesskrin med min Jägermeisterflaska i miniatyr är också den orörd.

Jag föredrar att inte sova över hos mina föräldrar. Det är något jag lämnat bakom mig,
och laddningen ligger fortfarande kvar i rummet.
Men ibland behöver jag få känna mig ynklig, hopplös och alldeles för liten för världen.
Där är den enda platsen jag får lov, och har den rätten.

Mycket har hänt i det rummet.

Första gången en pojke delade säng med mig var i det rummet. Jag skrev min första och enda låt där (jag kommer knappt ens ihåg melodin längre)
När Tiz dog pryddes väggarna med foton och texter, något jag ofta fick beröm för, bla av min högstadiekärlek som jag hade kunnat dö för.
Många tjejkvällar har slutat där efter utklädnad och kärlekslist-skrivande, de senare åren efter diskussioner om avhuggna tår och syskon med "manlig röst",
eller Malin liggandes på en knarrandes luftmadrass som vägrade blåsas upp,

Många permishelger har tagit sin start där, och avslutats med en cigg i kylan på balkongen.
Ångestladdade nätter och nätter av syskonkärlek har blommat och dämpats,
fyllekvällar med hinkar bredvid sängen och en vakandes mor som stryker sin dotter över pannan och säger "Schh",
kvällar med handlindor och boxsäcken upphängd, hetsande och spegeldyrkan,
mani och matvägran, isolation - då den sköra dörrhaspen var det enda som höll verkligheten utanför.
Falsksång, fnitter och nattliga 5-timmars telefonsamtal.
Kärlek, Ångest, Saknad och Sorg.
- Mina drömmar och tankar finns i det rummet. Det som var.

Och nu rinner tårarna. Men det är lugna sådana.
All förändring behöver inte vara åt det sämre, och en vis person sa till mig en gång;
- Du måste leva för att lära.

Nu är jag nollställd nog att ge sängen ett försök.
- where you gonna sleep tonight?

varför kan jag aldrig släppa en tanke eller idé när den väl uppenbarat sig?
Mitt huvud ska jämt förstöra.
Eller gör det verkligen det?

Jag har ingen aning om vad jag vill eller känner just nu.
Allt går på halvfart samtidigt som dagarna rusar förbi.

- Kommer jag någonsin vara redo?
Och var är Sebbo när man behöver honom?

Det var med tomma steg jag entrade jobbet idag.
Ännu en dag, ännu en monoton dag av samma sysslor, samma gäster
och samma snack om chefen.

Jag måste vidga mina vyer.
Krossa fotbojan som håller mig fast i Maxköket.
Just nu känns det som om mina jobb utgör hela min identitet.
Och mitt frirum är inte längre mitt eget.

Jag är trängd, och taggarna är utfällda.
Det är inte rätt tidpunkt att jävlas med mig på.

Måhända att tre avsnitt av Gossip Girl lättade på ångesten,
eller iallafall bidrog med en ny dröm.

Hobbyförslag som inte tvingar mig att vistas utomhus;

- Simning, i ny het baddräkt från Intersport
- Sykurs/projekt med symaskin som inte äter upp händer/fingrar/plagg/tygbitar (Läs: mamma)
- Tavelmålning
- Gitarrkurs (Jag har redan utgått ifrån att min närmsta granne är död, har fortfarande inte sett henne)
- Plugga spanska (Läs: Vad fan som helst?!)
- Förnya gymkortet och bli biff (Har dock en ny garderob som faktiskt passar mig)
- Förnya gymkortet och bli tunnis (Samma problem som ovan)
- Gå en vinkurs (Dyrt men ack vad snobbigt)
- Bli VM på tv-spel, och förlora ditt sociala liv
- Odla maja i balkonglåda
- Lägga pussel på 35 000 bitar, utan att bli schizofren och mörda dina grannar
- Starta ett smådjurszoo med alla parasitliknande insekter som bosatt sig i ditt tak
- Börja skriva dina memoarer. Det blir en lång vinter.

Jag ska iallafall börja med att sova, och försöka undvika drömma mardrömmar om jobbet.
Ingen press, ingen stress. Skulle jag?

Jag har fått sova och jag är mer kärleksfull än någonsin.
Det kommer bli en bra dag.

Ska till stan och fika med malin,
sen blir det maskerad och mys.
Jag ska dra på mig cowboyhatten och singoallablusen,
kyla ölen och putsa leendet.

Igår var det film med Johannis,
jobb på Wallmans (hade fem spelare och gick back 660 kronor)
en snabb runda på Cardinal och sen några pussar på Harrys och sista tåget hem.
Det funkade för att få mig på gott humör igen.

Det är lika kallt ute och hösten har sannerligen kommit,
men det gör inget.

Ikväll ska vi åt samma håll <3

En dag med många känslor.
Har redan vaknat till ambulanssirener två gånger idag.
Vet fortfarande inte riktigt var eller vad som hänt.

Jag känner mig deppig och tänker därför inte begrunda hur världen fungerar,
om det finns ren ondska eller om övernaturliga fenomen är naturliga i vår vardag.

Istället tänker jag blicka framåt.

Tack för igår Malin :)
Vi vet hur vi ska tysta grannbordens diskussioner,
de lyssnar ju hellre på våra som är mer rättfram.

Fick handlat underkläder och två koftor iallafall.
Kylen är nästan full och jag känner mig fattig åter igen.

Ska till Max och köra en stängning om en timme. Uselt.
Men det är sånt man får ta. Får tröstäta och ta en cigg innan dess.

Ska klippa mamsen imorgon, sen blir det premiär på Wallmans kära vänner.
Titta gärna in.

XoXo

och jävligt tråkigt.
Max - för mig nu och 8 timmar framöver.

jag har blivit ett år äldre, och som malin uttryckte det för det inget gott med sig.
Jag kommer bli rynkig, gammal och grå och måste betala fullpris på kollektivmedlen.
För jävligt kan jag tycka. Tur att jag redan skaffat man :)

Dock var gårdagen helt klart mysig,
fastän vi båda var trötta av olika orsaker.

Blev inget rekord,
ingen sushi,
men det blev biomys för hela slanten.

Idag står jag åter igen bakom disken på Max, med halvtaskigt smink och påsar under ögonen.
Jag är iallafall inte den enda.
Ska skvallra med sara och försöka få till en utekväll. :)

Kakorna är slut och bussen går om 20 minuter.
Puss sålänge

can't get enough of your love babe :)
undrar när malin kommer? hm.
Frukost och en cigg i solen? Ah ja!

hade en av mina värsta stängningar på max igår.
allt tog slut, gästerna var otåliga och personalen trotsig.

men vi var därifrån innan 23 iallafall,
och när jag kom hem var här ljus tända, filmen laddad och mat i kylen. :)
somnade på soffan och fick gosa ner mig i en varm famn.

blev väckt vid halv 9, sen blev det jobbigt.
somnade när robin gjorde frukost, sen vaknade jag när han åkte.
Då blev det plötsligt ensamt, och jag gick upp och åt frukost och såg klart filmen.
Blev promenad och tvättdag idag,
sen kom robin hem på sin håla och vi fick en timmes kvalitetstid :P

nu ligger jag på soffan, nyss uppstådd från de döda,
och känner mig halvtaskig.
Lönt att man ska vara labil 2 veckor av fyra varje månad?

har ätit godis så jag mår illa och försökt äta middag iallafall.
blir ett stort glas vatten, vitaminer och nerbäddning tills robin knallar in genom dörren.

tjejdag imorgon, ftw.
längtar.