CHEAPMONKEY

Det var med tomma steg jag entrade jobbet idag.
Ännu en dag, ännu en monoton dag av samma sysslor, samma gäster
och samma snack om chefen.

Jag måste vidga mina vyer.
Krossa fotbojan som håller mig fast i Maxköket.
Just nu känns det som om mina jobb utgör hela min identitet.
Och mitt frirum är inte längre mitt eget.

Jag är trängd, och taggarna är utfällda.
Det är inte rätt tidpunkt att jävlas med mig på.

Måhända att tre avsnitt av Gossip Girl lättade på ångesten,
eller iallafall bidrog med en ny dröm.

Hobbyförslag som inte tvingar mig att vistas utomhus;

- Simning, i ny het baddräkt från Intersport
- Sykurs/projekt med symaskin som inte äter upp händer/fingrar/plagg/tygbitar (Läs: mamma)
- Tavelmålning
- Gitarrkurs (Jag har redan utgått ifrån att min närmsta granne är död, har fortfarande inte sett henne)
- Plugga spanska (Läs: Vad fan som helst?!)
- Förnya gymkortet och bli biff (Har dock en ny garderob som faktiskt passar mig)
- Förnya gymkortet och bli tunnis (Samma problem som ovan)
- Gå en vinkurs (Dyrt men ack vad snobbigt)
- Bli VM på tv-spel, och förlora ditt sociala liv
- Odla maja i balkonglåda
- Lägga pussel på 35 000 bitar, utan att bli schizofren och mörda dina grannar
- Starta ett smådjurszoo med alla parasitliknande insekter som bosatt sig i ditt tak
- Börja skriva dina memoarer. Det blir en lång vinter.

Jag ska iallafall börja med att sova, och försöka undvika drömma mardrömmar om jobbet.
Ingen press, ingen stress. Skulle jag?