Det kliar i kroppen,



jag vill bara sätta igång igen!

Är det bara jag?

Varför kommer alla tankar, all nostalgi och saknad ifatt en såhärdags?

Jag saknar att känna. De senaste veckorna har jag varit som en robot. Kärleken är avlägsen.
De enda känslorna jag kunnat urskilja är irritation och frustration.
- och att jag inte orkar mer. Inte orkar bry mig.

Kanske behövde jag detta. Gamla favoritlåtar, lite tårar och ensamhet.
Framförallt behöver jag inse att jag inte kan hjälpa alla, bota alla eller få dem att öppna ögonen.
Det är en för tung börda.


- Men när ska någon verkligen se mig?

och varför känns det som om det var bättre förr? att jag fick mer för den tid jag la ner?



ibland känns det som om jag bara är din plus 1. som om ingen skulle märka om jag slutade att vara det.

Lurad...

Jag trodde att jag skulle slippa jobbiga diskussioner, prutande, "ey kompis"-tugg och bråk när jag slutade i black-jacken.
Tydligen beter sig folk så rent allmänt, dvs även i inträdet.
Jag har skrikit, surat och behandlat folk som de barnrövar de är.

Inte en enda paus, eller en enda vakt, när det behövdes.
Vad hände sen då? Jo - jag får klagomål för att jag släppte in de sista gästerna gratis, enligt protokoll.
Säger ingen något annat till mig, så gör jag så som jag blivit lärd.
Eller ja, fått gissa mig till. Då stänger kassan en timme innan stängning, alltså 4 en lördag.
Inte tio över 4. Eller 5 över 4. UTAN 4.
Säg då något innan jag bommar ihop för dagen, inte när jag står med mina 90 000 under armen och vill bli eskorterad upp bland svinen.

Aja.. Ska kolla med Palle så jag får helgpassen i disken istället. Då får jag iallafall slåss lite :)
Dock fick jag mer dricks idag än igår. Karma is a bitch.

Niko har varit på svensexa hela dagen igår, och jag har städat. Är måttligt nöjd med den lösningen, men vad fan.
Fick 1500 av mamma i bidrag till Wilmas operation iaf och har planerat lite inför tisdag med pappa.

På tisdag blir det Foo Fighters i Köpenhamn :) Annars är det bara jobb som gäller.
Fortfarande inga planer för midsommar, men i värsta fall firar vi det som julafton. Med godis, förkylning och 5 filmer.

Klockan är alldeles för mycket, mitt huvud dunkar och jag orkar egentligen inte borsta tänderna.
Imorgon/idag tänker jag inte göra många knop. Söndagen är helig.



Om att passa in,




får jag bara en plats så gör jag den snabbt till min egen, som om jag alltid funnits där.

Nu får det bära eller brista,

om 5 timmar avgörs min framtid. Iallafall hur de kommande åren kommer att se ut.

Skolintervjun har kommit. Jag blev kallad, så mina tester kan inte ha varit helt katastrofala :)
Dock är det gruppintervju, vilket suger rätt hårt enligt mina erfarenheter.

Men jag ska fan ha en plats. Frågan är hur man ska sticka ut?
Eller om man ska låta papperna tala för sig?
Dölja tatueringen eller inte, vara tillfixad eller inte?

Fan.
Jag hatar sånt här. Att pressen är så hög gör inte saken bättre.
Funderar på att bryta mot mitt ölförbud vid lunch imorgon.. Ska vara på plats vid 10 så blir inte mycket sömn,
har varit på två powerwalks idag istället för gymmet, jobbat mina timmar och varit allmänt off.

Om jag inte kommer in måste jag skaffa mig ett heltidsjobb. Det verkar bull.
Eller så jobbar jag kvar och väntar på att min kompetens ska få visas i något sammanhang.

Äh, nä nu ska jag sluta. Jag ska vara en av de 30. Och helt enkelt briljera.



>_<


Vad gör det om tio år?




2 pass kvar. Och jag överlevde sommarens första och mitt enda Club Discopass i blackjacken.
För mycket jobb för en person, ingen rast och allmänt kaos. Det kunde gått bättre, men det kunde också gått sämre.

Struntade i träningen, åkte hem och åt sista raden på mitt choklad istället.
Är ju ledig imorgon så hinner nog träna ändå :)

Wilma löper igen och är skogstokig. Kåtaste katten i stan, så att säga.
Man hör henne skrika ända ner till porten. Yey.
Dock har veterinären stängt för långhelg så operation får vänta. Alltså blir det några sömnlösa nätter/dagar till.
Niko börjar dock bli irriterad. Stackare.

Men som sagt.. hon är rätt söt ändå. När hon är snäll.

Var och red för första gången på 9 år igår, det var riktigt skönt och kul :)
Fick följa med amanda ner till Klagshamn och rida nere vid havet. Blir nog fler gånger har jag en känsla av :)

Jobbintervjun var dock katastrof. När man säger gruppintervju så tänker jag mig 6-7 personer och att ordet fördelas jämnt. Nu var vi 16 personer kring ett konferansbord och man hade 1 minut på sig att presentera sig.
Great.
Dessutom var jag typ äldst i rummet, och den enda som inte smörade på. Vi får väl se hur det slutar.
Jag vill inte bli anställd för att jag är bra på att fjäska, utan för att jag är kvalificerad.

Jodå, så att...
Är eventuellt ledig på söndag också, då blir det till att fira att pärsen är över!

Nu ska jag försöka få med mig odjuret ut på balkongen så vi kan lägga oss snart.
I värsta fall får jag lägga mig med hörlurar på á la Mallissemester -05.