Då tiden stod still.

Då tiden stod still,

 

Bortom väckarklockans ekande pip,

Vardagssamhällets stress,

Bortom måsten, val och kval,

Ovan markens synd och samvete.

I min halvtimme av lugn,

 

Jag önskar att du sprang in i mig där,

Bländade mig med ditt leende,

Och strök mig längs kinden som förr.

Att du blåste glitterdamm från mina ögonfransar,

Och putsade min hud med din mun.

 

Jag önskar att du lät mig blicka mot solen,

För att drömma om det som finns bakom,

Låta mig undra och förundras,

Medan du bara såg på,

Nära, men ändå en bit ifrån.

 

Jag önskar att du också saknade friheten,

Och att du lät oss dela den som syskon.

Lättlurade och likvärdiga,

Oförlåtliga.

 

Jag önskar att du kunde skrapa på ytan,

Och se det bakom det påklistrade leendet

Röra vid mitt inre, och låta mig få svara

För det jag någonsin tänkt och gjort

Låta mig få.. bara vara.

 

Jag önskar att du såg bortom morgondagen,

såg allt det underbara,

då jag stirrade blint på gårdagen,

och föll för eftertankens kranka blekhet.

 

Jag önskar att du såg min ånger,

Medan jag kysste din kind farväl,

Att du kände smärtan i mitt bröst,

När jag gav upp allt jag någonsin haft.

 

Jag önskar att du för en sekund förstod,

Att jag inte ville dig något ont,

Att allt var för ditt eget bästa,

Att ditt prat i dåtid lämnade mig kvar där.

Att jag blivit som jag var förr.

 

Jag önskar att du kände mig utan och innan,

Så som dina fingrar kände mitt yttre.

Jag önskar att jag släppt in dig,

Och delat min halvtimme av lugn.♥



image184


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback