CHEAPMONKEY

igen.

En vecka av nattliga samtal, sömnlöshet och kallsvett.
En vecka av otaliga jobbtimmar (men även oväntad och välkommen semester)
Veckan då jag hann möta upp med Emma i stan, och klippa mig :)



Dessutom hann vi dricka vin och pressa i solen i 5 timmar, (därav den nöjda minen)
möta Dennis och Agge på Bomb och hetsträna.

Jag börjar närma mig nu :), frågan är bara vad?

Inatt har jag sovit gott, för första natten på länge.
Kanske var det ren utmattning, kanske var det lugnet.

Nu är Emma och Jimmy, samt Billy på annat håll, på Kreta.
Maria har äntligen kommit hem, och skolan börjar om dryga veckan.

Idag blir det bio med Parsa, Calle, Maria och Johan.
Men först ska jag fylla dagen med guldkantad tid tillsammans med mamma och mormor.
Har redan suttit ute på terassen i skuggan och pratat om mormors ungdom, när hon träffade morfar (saknar dig)
och alla de sjukdomar som hör åldern till.
- När jag tittar på mormor är jag faktiskt inte rädd för att åldras. Det rör mig inte i ryggen, sålänge
jag åldras så som hon gjort.

Så, min myndighetsförklaring om 3,5 vecka kommer sakta men säkert leda mig dit.

På onsdag är det personalfest, vilket säkerligen kommer bli skitroligt.
Dock är allt fortfarande sekretessbelagt, så ingen vet vad vi ska göra eller var vi ska vara, men för att citera mig själv och Timbuk, "Det löser sig".

Allt löser sig, det tar sin tid bara.
Maria sa till mig häromdagen att det enda sättet att bryta tankespel och sorg är att redan på morgonen intala sig
att den komna dagen ska bli den bästa i ditt liv.
Inte för att jag vet hur länge man kan leva med den attityden, men jag tror att de dagar det faktiskt
går kommer att ge mig kramp i skrattmusklerna.
Jag saknar dennis otroligt, och allt jag gör, gör att jag skänker honom minst en tanke.
Det kommer att ta tid, men jag vet att det löser sig för oss båda.
Som sagt, vi möts igen.

Såå. Idag ska jag inte vara ledsen, hade jag tänkt mig.
Dock har jag ingenstans att ta vägen här hemma, inga direkta pengar att smälla
och inga cigg att varva ner med.
Alltså blir det en lång promenad, en dusch och sen får man väl dra sig in mot stan.
Om jag inte klarar att hålla mitt löfte, vet jag att det kommer en dag imorgon också.
Lika jävlig, eller lika stilla.


Dagens tanke:
- Vi spenderar alldeles för lite tid med våra nära och kära.