I never liked the sad look from someone that wants to be loved by you..
but nevertheless, then someone still cares.
Jag vill inte gnälla, men tyvärr är det de tankarna som fastnar i huvudet längst.
Under veckans gång har jag avslutat varje jobbpass med 1,5 timme på gymmet.
Det känns bra, jag mår bra och känner mig starkare och snyggare.
Dock kom träningsvärken och blåsor, skavsår och valkar ifatt igår.
Idag vill jag alltså ligga i fosterställning, hålla andan och trycka i mig godis.
Men om några timmar väntar jobb och gym igen. En ny vecka, en ny start.
Förra veckan var galen på jobbet, bara danskar bråk och skrik. Men ledningen gjorde vågen för pengar rullade ju in. Till dem alltså. Vi andra fick bara slita lite extra för samma skitlön.
Tacken fick man idag när lönebeskedet kom.. 3 gången blev det rätt.
Eller ja, om det nu kan stämma att den enda helglönen jag får är för nyårsafton..
Sista gången jag ställer upp och jobbar när man likabra kan vara hemma med familjen.
Igår samlades ett gäng från jobbet för att gå och käka, ta en öl och snacka lite skit.
Det var mysigt och väl behövligt.. Skönt att slippa känna att man måste passa upp någon hela tiden.
För det är så livet känns just nu, everybody wants to be pleased, och det enda jag gör för min egen skull är träningen.. För att få andas och få vara ifred. Men samtidigt är det ensamt.
Idag blev det tjafs och onödiga saker sades.. Saker jag fortfarande är sur över och tycker var orättvist sagt.
Så jag städade hela lägenheten i brist på sällskap, lagade min pasta istället för att äta det som köptes,
och ska snart gå och lägga mig.
Lär inte bli någon sömn innan jobb idag heller, men jag kan ju likabra ligga i sängen som i soffan.
Imorgon ska vi på bio iallafall. Med Nikos vänner. Typ pardejt.
Hoppas filmen är bra iallafall..
Onsdag blir det manikyr, Babel och drinkar, massor med drinkar.
Torsdag är det back to work, ska baka morotskaka till fika och samla pluspoäng till ingen nytta.
Sen är det helg. Lönehelg. Den helgen som alla fattiga fyllon längtat efter.. Knogjärnen åker på.
Varje dag är det hets angående Marocko också. Det är bröllop men flygen går helt konstigt.
Jag vill på semester till Spanien. Helst bara stanna över bröllopet, 2-3 dagar.
Går det inte att lösa vill/kan jag inte följa med.. Och Niko har mindre pengar än vad jag har ju.. Så vi får se hur det blir.
Jag vill inte tänka på det. Orkar inte bråka om det heller.
Känns som om det snart är dags att åka till Spannarp igen. Jag känner mig bara ledsen och villrådig.
Jag önskar att någon kunde staka ut min riktning i livet, och fatta mina beslut. Men jag får ta tag i mitt eget imorgon. Om jag bara kunde sluta fixa alla andras liv före mitt eget.
Jag vill inte gnälla, men tyvärr är det de tankarna som fastnar i huvudet längst.
Under veckans gång har jag avslutat varje jobbpass med 1,5 timme på gymmet.
Det känns bra, jag mår bra och känner mig starkare och snyggare.
Dock kom träningsvärken och blåsor, skavsår och valkar ifatt igår.
Idag vill jag alltså ligga i fosterställning, hålla andan och trycka i mig godis.
Men om några timmar väntar jobb och gym igen. En ny vecka, en ny start.
Förra veckan var galen på jobbet, bara danskar bråk och skrik. Men ledningen gjorde vågen för pengar rullade ju in. Till dem alltså. Vi andra fick bara slita lite extra för samma skitlön.
Tacken fick man idag när lönebeskedet kom.. 3 gången blev det rätt.
Eller ja, om det nu kan stämma att den enda helglönen jag får är för nyårsafton..
Sista gången jag ställer upp och jobbar när man likabra kan vara hemma med familjen.
Igår samlades ett gäng från jobbet för att gå och käka, ta en öl och snacka lite skit.
Det var mysigt och väl behövligt.. Skönt att slippa känna att man måste passa upp någon hela tiden.
För det är så livet känns just nu, everybody wants to be pleased, och det enda jag gör för min egen skull är träningen.. För att få andas och få vara ifred. Men samtidigt är det ensamt.
Idag blev det tjafs och onödiga saker sades.. Saker jag fortfarande är sur över och tycker var orättvist sagt.
Så jag städade hela lägenheten i brist på sällskap, lagade min pasta istället för att äta det som köptes,
och ska snart gå och lägga mig.
Lär inte bli någon sömn innan jobb idag heller, men jag kan ju likabra ligga i sängen som i soffan.
Imorgon ska vi på bio iallafall. Med Nikos vänner. Typ pardejt.
Hoppas filmen är bra iallafall..
Onsdag blir det manikyr, Babel och drinkar, massor med drinkar.
Torsdag är det back to work, ska baka morotskaka till fika och samla pluspoäng till ingen nytta.
Sen är det helg. Lönehelg. Den helgen som alla fattiga fyllon längtat efter.. Knogjärnen åker på.
Varje dag är det hets angående Marocko också. Det är bröllop men flygen går helt konstigt.
Jag vill på semester till Spanien. Helst bara stanna över bröllopet, 2-3 dagar.
Går det inte att lösa vill/kan jag inte följa med.. Och Niko har mindre pengar än vad jag har ju.. Så vi får se hur det blir.
Jag vill inte tänka på det. Orkar inte bråka om det heller.
Känns som om det snart är dags att åka till Spannarp igen. Jag känner mig bara ledsen och villrådig.
Jag önskar att någon kunde staka ut min riktning i livet, och fatta mina beslut. Men jag får ta tag i mitt eget imorgon. Om jag bara kunde sluta fixa alla andras liv före mitt eget.
Kommentarer
Trackback