CHEAPMONKEY

Jag och mamma har de senaste dagarna pratat om min livssyn och förändring.
har nu provat på det där att vara optimistisk och lägga ner känsla i det man gör,
och nej, fuck it.
Varför lägga ner flera timmar på att välja ut kläder & underkläder, raka benen, fixa håret och göra sig fin samt packa (och vända bilen för att hämta saker man glömt) för att få ett avslag i luren. Nej, det är inte värt det.
Den vanliga Emma hade lagt ner tandborsten i väskan, dragit på sig ett par jeans och en tröja och satt håret i en totte och hoppats på ett ynka glatt sms under kvällen.

Varför gå in för något med skyhöga förväntningar och låta sig själv nedslås och bli besviken?
Varför ens tänka tankar om saker man vill säga, vill göra och vill vara om det inte blir så i slutändan?
Varför hoppas på något när man redan genom en ton vet hur det kommer bli, igen.

Jag blir bara ledsen. Kanske överreagerar jag, förmodligen, men när det upprepas gång på gång
så blir man kanske less.
Det är kanske bättre att inte hoppas på något alls,
skita i vilket och se vad som händer,
räkna med det värsta för att senare bli positivt överraskad istället för besviken.

Jag älskar honom, verkligen, annars hade jag inte brytt mig det minsta.
Kanske börjar jag förvandlas till flickvännen från helvetet,
eller har jag fått anledning till att vara lika grumpen som Grinchen.
Det är inte lätt, det har aldrig varit lätt och kommer förmodligen inte heller vara lätt
att hänge sig fullt ut åt någon, blotta sig och lämna ut sig själv och hålla tummarna.
Jag har iallafall beslutat något, och det är att de pengarna som tjänats under lovet, som du behövde, som tärt på mig, de ska du få behålla alldeles själv.
Jag är inte ute efter någons pengar, någons gåvor eller någon som kan betala för mig.
Tid värdesätts högre, om man så ska vara fattig, ligga på soffan en hel dag och bara vara.
Det ses kanske inte lika exotiskt som att gå ut och äta eller att åka till Köpenhamn,
- men för mig är det lika ovanligt då vi aldrig "hinner" göra det heller.

Jag saknar dig och vill vara med dig,
men nu får du göra precis som du vill.
Jag tänker inte tjata, eller gnälla så du hör,
eller bry mig öppet.
Det är ditt liv, ditt val och din vilja.
Jag kan inte tvinga dig att vara med mig,
eller att prioritera annorlunda. Alla är olika.
- visst kan du försöka få kvällen till att ligga på mitt samvete,
men det gör ingen skillnad.

Quid pro quo - glöm aldrig det, baby.
Jag vill bara känna din värme & vara nära.

Tänker ganska ofta på det som sagts och varit,
som verkligen får en att värna om det man tycker om.
Sitter och försöker hitta bloggen om Dennis nu.

  En gullig sakn är ju teddys prat i nattmössan.
man vaknar upp av ett "Vaddåe?"
- va?
- Vad sa du?
- Jag har inte sagt något.
- Jaha.
men men, visst. "Dennis, nu!"

"- Jag älskar dig och vill vara med dig,
förgäves och alltid då du sa "Jag vet."
Det är något med dig, inte fan vet jag
Du klär min själ i stjärnornas ljus,
samtidigt som du rycker undan min fasad,
Som en snöflinga, för en sekund fullkomlig och perfekt,
i andra förstörd och tillintetgjort.
Det liksom svider och bränner,
både av smärta och njutning.
Och jag vill bara ha dig mer."

- beskriver det hela rätt bra. Du sätter mig i något inre uppror. Jag vet inte vad som är rätt och fel, vad jag vill mest, & så kan jag inte låta bli att ångra de gånger när jag inte är med dig.

Publicerar Det var en gång, en gång till. Läs den och begrunda käraste.