wakeupcall.


jadu, halv 5 imorse fick man ett efterlängtat samtal.. dock var det kanske inte den tidpunkten jag hoppats på. men men, ännu ett fyllesamtal och skvaller om klassens otrohetsaffärer är ju alltid intressant.

haha. LÅT BLI KATTIS!
go tjej ju.

nej, idag blir ännu en händelserik dag. det känner jag på mig.
blir en kort blogg idag då jag känner att mina två hjärnceller faktiskt motarbetar varandra för tillfället.

ohoj.


"Hur kära är ni på en skala?"
sluta fråga sånt , tack.

otroligt känslig de senaste dagarna. tror jag börjar insjukna. saknad?
ont i huvudet idag, åkte hem efter två "lektioner".
ska spela amerikansk fotboll imorgon, tackla ner hejdesten.
han är nog inte så tuff när jag skallat honom i skrevet. (ja, han är typ tre meter lång)
nej, blir nog sängen snart igen.. ska leta fram min kramkudde. allt är bara.. tomt.

middag till helgen. retro?
menyn:

Förrätt: välkomstdrink, tapas?
Huvudrätt:
Baconlindade kycklingfiléer med kryddsmör
Couscous med grönsaker
kall sås
Efterrätt:
Hallonparfait och sängfösare.

jag ska kocka , i mitt fina förkläde.



hoppas verkligen att malin inte slutar i malmö nu.. då skiter jag fullständigt i det.
fick reda på vilken skitlön det var idag.
om jag inte blir befodrad inom en vecka säger jag nog upp mig.
då blir det hissen ner och ett POOSSHAJ!
eller hur malin? :)

do you believe if I say it's magic?
blå rosor.♥

nu är det bara 9 skoldagar kvar.
alla böckerna ska in imorgon, sen är det lek och filmtittande och betygssamtal.
nervöst?
jag har slutat reagera faktiskt. det känns inte som om det har lika stor betydelse längre.
ett mvg väger inte lika tungt längre, att vara bäst var inte ens kul i lågstadiet. att vara duktig på vår skola är snarare en skyldighet än en möjlighet. det förstör lite utav skaparglädjen.
dessutom är alla andra också duktiga, det enda som skiljer oss åt är lack och mängd på ambition.
vissa har ju det i överskott. på gott och ont.

jag har en plan nu till studenten iallafall. mycket förberedelser dock.
ska på sofias studentskiva också runt femsnåret, bäst att skriva ner det redan nu. mitt minne är inte vad det en gång varit. siffrorna som etsat sig fast i mitt huvud är dock, 0735-006260 samt den 9 december.
den 29 april är inte heller så pjåkig. snart en månad.

nu blir det sängen, ska ta mig till de smutsiga gatorna i Polen 1944 genom böckernas fantastiska/fanatiska  värld. goodbye my lover.

ärligt talat är jag rädd att vi ska glömma. du & jag. det håller mig vaken om nätterna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback