he doesn't look a bit like Jesus,
but he talks like a gentleman.
I ett virrvar var det ja.
Jag saknar caroline. Hon var också virrig.
Jag saknar Krille också, känns som om man förlorat honom också.
Inte för att han är med My, det tycker jag om, för det gjorde dem båda glada :) , men som vän.
Up for today?
Tårar, ångest och isolering. Ny hårfärg också.
Varför?
- Klarar inte skolan
- Tål inte jobbet (men vågar/vill inte sluta)
- Ont överallt, mår illa över allt.
- Saknar vänner, gamla som nya.
- Har en pojkvän som jag aldrig hinner träffa, eller aldrig vet hur man mår och vice versa.
- Har en familj, som jag aldrig hinner se. Eller tål när jag väl ser dem.
- Har börjat reta mig på allt och alla, nästan.
- Äcklas över spegelbilden.
- Hinner inte sova eller äta. Vill inte äta.
Jag önskar att vi bara kunde rymma iväg.
Måste finnas något slags uppåttjack. Förutom socker.
Hetsträning, eller fylla. Något borde få en att glömma för stunden. Men just det, man blir trött av att träna, och får ont, och fylla är onyttigt och ger bakfylla.
Så. Här är jag, utan lösning, eller lust till något annat än att kramas.
Kramas och gråta och få tillbaka det gamla.
Varför är man så jävla dum ibland? Så naiv?
Borde man inte lära sig av sina misstag?
Eller ska man bara sluta fästa sig vid folk och leva ensam?
Jag vet inte längre, jag blir bara ledsen.
Kanske är det för mycket just nu, eller så har det alltid varit det.
Att gråta tills svetten dryper av en är kanske inte normalt. Att känna behovet av att gråta varje dag för att bli lugn är inte heller vettigt. Men det är ett substitut.
Blir hämtad om några timmar tydligen, får visa upp mig för dennis och Irla och agge. yeah.
fuck no, snarare.
Kanske målar jag bara upp Caroline som lösningen till det hela, kanske bara inbillar jag mig att det blir som förut om hon pratar med mig igen. Kanske, kanske.
Det är nog dumt att tänka så. Det är ju inte hennes fel att det blivit som det blivit, jag bara saknar henne.
Jag, Malin och Caroline var bara sådär, farligt impulsiva. Haha.
Gud ja.
Nu får man väl ta itu med denna dagen också. Duscha en gång till också kanske.
Har slutat skaka nu iallafall, en förbättring.
Livet är märkligt.
I ett virrvar var det ja.
Jag saknar caroline. Hon var också virrig.
Jag saknar Krille också, känns som om man förlorat honom också.
Inte för att han är med My, det tycker jag om, för det gjorde dem båda glada :) , men som vän.
Up for today?
Tårar, ångest och isolering. Ny hårfärg också.
Varför?
- Klarar inte skolan
- Tål inte jobbet (men vågar/vill inte sluta)
- Ont överallt, mår illa över allt.
- Saknar vänner, gamla som nya.
- Har en pojkvän som jag aldrig hinner träffa, eller aldrig vet hur man mår och vice versa.
- Har en familj, som jag aldrig hinner se. Eller tål när jag väl ser dem.
- Har börjat reta mig på allt och alla, nästan.
- Äcklas över spegelbilden.
- Hinner inte sova eller äta. Vill inte äta.
Jag önskar att vi bara kunde rymma iväg.
Måste finnas något slags uppåttjack. Förutom socker.
Hetsträning, eller fylla. Något borde få en att glömma för stunden. Men just det, man blir trött av att träna, och får ont, och fylla är onyttigt och ger bakfylla.
Så. Här är jag, utan lösning, eller lust till något annat än att kramas.
Kramas och gråta och få tillbaka det gamla.
Varför är man så jävla dum ibland? Så naiv?
Borde man inte lära sig av sina misstag?
Eller ska man bara sluta fästa sig vid folk och leva ensam?
Jag vet inte längre, jag blir bara ledsen.
Kanske är det för mycket just nu, eller så har det alltid varit det.
Att gråta tills svetten dryper av en är kanske inte normalt. Att känna behovet av att gråta varje dag för att bli lugn är inte heller vettigt. Men det är ett substitut.
Blir hämtad om några timmar tydligen, får visa upp mig för dennis och Irla och agge. yeah.
fuck no, snarare.
Kanske målar jag bara upp Caroline som lösningen till det hela, kanske bara inbillar jag mig att det blir som förut om hon pratar med mig igen. Kanske, kanske.
Det är nog dumt att tänka så. Det är ju inte hennes fel att det blivit som det blivit, jag bara saknar henne.
Jag, Malin och Caroline var bara sådär, farligt impulsiva. Haha.
Gud ja.
Nu får man väl ta itu med denna dagen också. Duscha en gång till också kanske.
Har slutat skaka nu iallafall, en förbättring.
Livet är märkligt.
Kommentarer
Trackback