CHEAPMONKEY

Idag gillar jag inte tillvaron länge. Den är inte alls sådär luddig och mysig.
Och jag? Jag bara tänker och förbannar.
Varför måste jag alltid söka svar på allt?

Jag borde skaffa mig ett;
nytt jobb,
ny bostad,
ny hemort,
nya naglar, (iaf 1)
nya kläder,
nytt gymkort,
och en ny jämnlike att trakassera.

Just nu är jag blott det. En sådan som trakasserar av ren saknad.
Eller är det frustration över att inte veta var gränserna går.. att
du inte längre finns där att lägga huvudet i knäet på,
att få äta godis med, se en taskig rulle med, ha sex 7 ggr om dagen med,
skratta åt, skratta med, bli skrattad åt av..
Jag vet att det var jag som lämnade dig, och kommer aldrig heller glömma det.
Dock var det jag som tog modet till mig att ringa.

Jag har nog alltid velat för mycket. Bara vara, kallade jag det förut.
Jag vet som sagt inte vad jag vill. Jag önskar bara att vi kunde ses ofta,
antar jag. Dock vore väl det att begära för mycket, eller att ta i för dina ögon.
Jag saknar bara Dennis. Som person.
Känns som att kämpa mot tiden, i ett försök att få någon respons,
eller någon liten hint av intresse och utrymme. Kan inte låta bli att undra om du tänker likadant ibland,
men håller band på dig, eller om det är helt borta hos dig?
Jag vill bara vara rak. Vilket som så är du en väldigt omtyckt vän i nuet.

Som sagt, my bad.
Jag ska inte förstöra :)
Jag nöjer mig med det lilla, vill inte förlora dig igen.

- Nu var Emmas tanketimme över. Åter igen har lugnet infunnit sig.
Jag får helt enkelt sluta att tänka så mycket och våga leva istället.
Mot sängen. Klockan 7 ska jag infinna mig på Max och göra en superöppning, åter igen.
Don't be a stranger. :)


- Dagens emobild ;D