CHEAPMONKEY

den som kittlar längs ryggraden.

Har lyssnat på stora män idag. Marvin Gaye, Barry White och Louis Armstrong.
Åkte hem från jobbet efter 9 med feberfrossa och yrsel.
Sov till halv 6 och sen dess har jag suttit här,
med avbrott för misslyckande i köket.

Råkade tappa all pasta i vasken. Jag gillar inte tanken på karma just nu.
Robin har utlovat en överraskning, som han tror att jag skulle gilla.
Låter mystiskt. Jag gillar ju inte överraskningar,
men det kanske är något bra ändå :)

De ringde om jobbet som eventpersonal iallafall, fick in ett pass på lördag innan
jag börjar på cardinal iallafall, sen får vi se.
Ingen aning om vad det är för event, skulle vara 2600 gäster iallafall och jag skulle
stå i garderoben.

Sista dagen på Megaphone imorgon. Vemod och ångest.
Robin har bakat muffins. Han är muffinsmannen, helt enkelt.
På måndag är jag arbetslös. Mer eller mindre.
Ska skriva in mig på arbetsförmedlingen och tröstshoppa.
Det låter som en plan. Sen blir det vindejt med malin. Massa vin.
Borde se Sex and the City och bli snorpackade. Napp?

Jag saknar att skriva. Det får det bli tid till också nästa vecka.
Det kliar i fingrarna och mitt huvud hinner inte med.
Man kan omöjligt bli verbalt stimulerad av den dagliga upplagan av Metro.
Speciellt inte när det enda vettiga står näst längst bak under Horoskop.
- Blir man någonsin för gammal för sånt?

Det blir väl samtidigt som fantasin dör.
Jag ska vara barn för alltid. Iallafall bakom stängda dörrar, där ingen ser.
Och när jag är sjuk och ringer till mamma med ynklig röst.

Imorse la jag mig med tanken "Höstdepressionen kom tidigt i år",
men det kanske inte behöver vara så hemskt.

Nya tag imorgon, alla avsked behöver inte betyda slutet. Det kan vara en början på något bättre.