Murphey's lag, den enda riktiga sådana.

allt som kan gå åt helvete, går åt helvete.

idag fick jag nästan sparken, och jag är ledsen.
Ledsen och baktalad,
ofta jag känner mig motiverad att gå till jobbet nu,
när jag vet att både krögarna, bartendrarna och mina kollegor bara letar fel.
Ofta jag kommer känna mig tacksam över Patriks storsinthet, för att jag fick
en väldigt liten chans till, om det känns lönlöst att försöka ge ett bra intryck,
när man redan fått en stämpel i pannan?
- Vad hände med alla bra prestationer? Bankningsrekord och skumpa?

Åt helvete med det.
Om det inte vore för utbildningsavtalet hade jag nog vänt mig till ett annat företag.
Är mest sugen på att bara dra någonstans. Ny stad, nytt folk och nytt jobb.
Nya äckligt fulla människor och ny toleransnivå, där jag hade kunnat få vara en av de fulla äckliga människorna.
- Får kanske åka och hälsa på Sebbo i Skövde en runda och ladda batterierna.

Ska hem till mamma imorgon, klippa bobo, färga håret och ladda upp med en jävligt hård vinfylla.
Jag har min första lediga helg på evigheter, och för att inte gå ner mig totalt och ge upp, behöver jag det.

Har varit hos Malin idag och ätit mysig middag iallafall. Det var räddningen. ♥
Anar dock en viss saknad av sömn inatt.

Borde köpt en trisslott idag. Karma, ni vet.
Får prova imorgon. Förlorar jag, måste det bli en skitbra bullfredag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback