CHEAPMONKEY

Idag känns allt lite bättre.
egentligen är det för jävligt, men jag kommer över det.
Förmodligen borde jag sitta hos Malin och bli full och gråta en skvätt,
men jag orkar inte med sånt mer.
Numera rättar man till sminket och byter samtalsämne.

Med tre enorma sugmärken entrade jag skolan imorse.
Det betydde scarf, också på gymmet.
Alltså kände jag mig inte bara som en idiot, utan såg också efterbliven ut. Tack.
Men vi pratade lite och det kändes bra.
Jag trivs med att vara din vän.
Liksom många gånger förr.

Mamma saknar mig. Hon ringer jämt.
Jag snäser ständigt av henne,
men det känns bra att veta att hon fortfarande bryr sig.
Faktiskt mer än vad hon någonsin gjort tidigare.

Jag fick ett sms om ett jobb som croupier.
Borde jag gå på intervjun?
Vill jag ha det?
Varför får jag inga svar från något annat? Så usel är jag för fan inte.
Bitter och dekadent, men inte usel.

Nej, nuförtiden lever jag för träningen känns det som. Allt annat hamnar längre ner i prioriteringslistan.
Jag ska klara en pull up. Om inte så ska jag iallafall vara vältränad.
Ska till GG imorgon och köpa något snaskigt som matchar mina handledsskydd.
Speciellt nu när jag ligger och trycker i mig påskgodis för glatta livet.
Björn har över folk och jag har därmed rumsarrest i vår lilla 3:a.
Iofs gör det inte mig så mycket, hans kompisar är bara roliga när jag är full och gnider mig mot dem på dansgolvet, annars är de ganska ointressanta.
Björn känner dock fortfarande hotet antar jag, och slängde gladeligen in mig på rummet för resten av kvällen.
- Det gjorde att jag fick tid att färga håret
- Äta mer godis
- Plugga projekt och ringa mamma

imorgon kommer pappa och fikar också minsann.
men jag ska träna. Haha.
kan knappt gå, men powerwalkade till willys i blåsten ändå, tog trapporna upp
och har varit på språng hela dagen.
Det borde ju gå att mjuka upp dem inför morgondagens pass.
Annars får benen härdas ändå.

Har även hunnit med att lämna jobbansökan i cafeterian,
och falla offer för årtiondets läskigaste besök hos barnmorskan.
Jag fick mitt recept, lite kondomer och ett fordral.
Sen bjöd Krille igen på en kebab och jag blev nöjd.
Numera är det kött som gäller.

Men det är okej.
Kött och träning och kramar lever man bara längre av.
Jag ger upp raggandet, jag vill nog inte ha någon kille.
Inte  någon jag fått på kroken iallafall, så då kan det vara.
Jag behöver lite me-time. Sola och umgås med vänner,
skratta åt andra (skadeglädje är den enda sanna glädjen)
och vänta på att höra något om något jobb.

Rädda mig från Max, snälla du.
Nu blir det projekt. Jippi.

- någonting säger mig att du är borta för en lång, lång tid


Ängelholm.