Jag saknar min mamma.

men mest att hon såg på en när något var fel.

idag har varit en sån dag när det inte funkar.
stängningen gick bra, som vanligt,
trots bussbesök och jidder.
Sara är en pärla, och en tröst.

Fick ventilera lite också de sista timmarna,
och kom hem med beslutet att förändra.
Dennis ringde och var inte alls trevlig.
Jag kommer inte störa på ett bra tag.

Det är ju aldrig någon som stör mig.

Jag har satt mig i bostadskö i stockholm,
beslutat mig för att söka utbildningen och hälsa på släkten snart för att känna på det.
Jag orkar inte bara vänta.
Det har jag aldrig gjort.

Har 3 månaders uppsägning på min lägenhet, så får se hur det utvecklar sig.
My har inte svarat på mitt sms heller idag om Högaborgslyan.

- Låt morgondagen bli annorlunda. Tack?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback