CHEAPMONKEY

idag var det min notebook med gamla anteckningar.

"Ett tonårsliv passerar revy"

- Ännu en gång tar jag mina första kliv,
på en skitig perrong som kan liknas mitt tonårsliv.
Ansiktena är inte de samma, men de känns igen,
känner någon igen mig fast det var så länge sen?
En ångestladdad stad, en bortglömd by.
där mitt liv ännu en gång passerar revy.

Kiosken där de aldrig bad om legitimation,
turistkontor för konstertbiljetter och information.
Biblioteket som luktade gamla böcker och damm,
Sommar, glass och en småbåtshamn.
Med en bäck som de nöjt kallar för å,
ensliga stigar som jag många gånger vandrat på.

Min första kärlek, en heldag på stranden..
Med kyssar och skratt lekte vi som barn i sanden.
1 månad och en gravid flickvän..
Det känns inte som det var så längesen.
Otaliga försök att hitta någon ny,
5 år av mitt liv passerar revy.

Äldre killar, sena kvällar med vänner,
nyår på torget med en stad du inte känner.
1 flaska vodka, och en längtan efter mer,
öl, vin och hembränt sköljdes ner.
Med alkohol höll jag uppe min fasad,
om att vara lycklig i denna stad.

Nätterna spenderades vid datorn med gråt,
sittandes på rummet, vaggandes till samma låt.
Det var ingen som lyckades bryta genom mitt skal,
och i efterhand förstår jag att det var mitt eget val.

De som kallade sig för vänner valdes bort,
för destruktivitet av blandad sort.
Jag ville vara ensam i världen,
ett hopplöst fall.
Någon som tappats bort, och aldrig platsat i sin mall.
Min inre kamp visste ingen om,
det som gnagde och värkte, paranoia och tanken på att alltid vara bakom.

När jag träffade min första kärlek var jag så gott som hel,
En gravid flickvän var början på allt som kunde gå fel.

Skolans slut innebar för mig något underbart,
jag skulle börja om, få en ny start.
Men först ett avslut.. ännu en gång.
Kvällen kantades av tårar och blev omänskligt lång.
Då kapade jag verkligen alla band,
och allt jag kände för staden försvann.

Jag klarade verkligen inte mer,
och det är vad jag fortfarande ser.

För mig kommer det alltid att vara samma by,
staden där mitt liv åter igen passerar revy.
5 år som glömts bort,
i en dimma av berusning av olika sort.

Jag unnar ingen att känna som jag gjorde då,
ingen förtjänar att må så.

Men för att göra berättelsen kort,
jag brände mina broar och vände mig bort.
Började om på nytt, ett nytt blad,
och skaffade mig en ny stad.

I 3 år har jag kallat den för hem,
men nu längtar jag bort igen.
Jag har brutit mitt mönster,
och är ständigt på väg med nya landskap utanför mitt fönster.

Äntligen mår jag som man borde må,
i en stad stor nog för oss två.

Jag saknar inte den jag en gång var,
men minnena och ärren sitter ännu kvar.
Ge mig bara några år till,
så ska jag ha blivit så som jag vill.

I denna stad tog mitt liv fart,
men jag kommer inte tillbaka dit snart.
Och nu när jag hittat någon ny,
kan mitt tonårsliv sluta att passera revy.-