CHEAPMONKEY

ingen ändå läser denna blogg längre pga taskig uppdatering kan jag passa på att ventilera lite.

Mycket och inget har hänt på sistone.
Dagarna räknades ner till semestern efter gaddningen var färdig.
En veckas ledighet i värmen. Skaffade en bränna som jag nu fjällar av,
bråkade med sällskapet och retade mig på försäljare och kände kniven i hjärtat när jag såg alla tiggarbarn.

Tunisien, ett påträngande land.

Jag jobbar 5-6 nätter i veckan, mest på Etage och det har börjat kännas som hemma.
Därför kände jag aldrig den där glädjen när jag fick antagningsbeskedet.

Jag kom in på Sjuksköterskeprogrammet i Lund.
Men?

Nu menar jag inte att det är något fel med den utbildningen,
men det känns på något vis för litet.
Mamma har alltid trott att jag skulle bli astronaut eller raketforskare eller hjärnkirurg.

Just nu känner jag likadant. Jag vill inte nöja mig med det lilla,
och efter missödet på Malmö Högskola så känner jag mig helt enkelt inte motiverad.
Min ambitionsnivå är inte som den varit och just nu känner jag att jag kan hantera nuet.

Jag vet inte hur en förändring skulle påverka det, om jag ens är i skick att hantera det.
Just nu behöver jag fokusera på mig själv, min fysiska och mentala hälsa, mina vänner och min älskling.

Jag måste börja träna igen, sova ordentligt, äta utan att må illa och få ordning på mitt hem och min ekonomi.


Man mår inte bra av oreda och stök, och just nu känns det som ett orosmoln kring mitt huvud som
tar bort all ork.

Kanske planera in en semester i september? En vecka till i turkiet eller bulgarien vore trevligt..
Kanske till och med Mallis?

Brorsan och Ina är ju där nu. Får se när de kommer hem.

Aja, godispåsen är tom och jag har ännu inte hoppat i duschen. Börjar jobba igen om 3 timmar.

Smell you later.