CHEAPMONKEY

Hur kunde det sluta med att jag blir utskälld för att någon annan är totalt jävla inkompetent?

Nä, mina dagar som anställd börjar närma sig ett slut anar jag.
Att jag ställer upp och jobbar när jag är nära-döden-sjuk verkar inte heller spela någon roll.

Säger bara detta:

UP YOURS!

Förresten, jag har 176 kronor kvar att leva på denna månad! :D

efter att ha läst otaliga bloggar med bilder på perfekta magar, perfekt hy och rumpa och solbränna så kastar jag in handduken.

Jag tvingade mig själv till gymmet i tisdags trots förkylning och hur slutade det? Jadå, jag fick sova på soffan inatt med rethosta och otaliga snor- och tepauser.

Alltså, igår blev det ätardag.. dvs chips, nötter och godis, kakor och mjölk och massa te.
Idag, i skrivande stund, har jag en plåt chokladmuffins i ugnen inför jobb ikväll.

Jag ska sitta i inträdet och då gäller det att hålla sig god med vakterna, annars blir kvällen lätt alldeles för långtråkig eftersom det bara är vi som sitter där nere i kylan.

Det verkar som om det ordnar upp sig med mitt arbetsintyg också, så kanske kan jag komma in på utbildningen trotsallt. Härligt.

Annars då?

Jodå, utarbetad och mentalt slö med djupa irritationsrynkor,
men jag har lagat och ätit bra mat i snart en vecka, har tränat och unnat mig.
Nu är jag sjuk, och för en gångs skull ska jag nog låta mig själv vara sjuk i några dagar. Iallafall tills imorgon.




saknar att vara brunett lite ibland. mest för att utväxten är ett dyrt och återkommande problem i nuläget.

2 år gammal bild :)

Trots min cyniska natur, letar sig ibland en gnutta hopp fram och jag väljer att måla upp en illusion om hur människor kunde varit.
Detta blir min verklighet. Människor jag träffar får egenskaper påmålade för att de ska få en chans att komma nära.
Hur länge min illusion varar, innan det cyniska i mig krossar den bild jag målat upp, varierar.

Ibland håller den en dag, en vecka eller en månad.

Trots att jag vet hur det kommer sluta, att jag faktiskt oftast blir besviken, så kan jag inte stå emot frestelsen.
Men såhär i efterhand så undrar jag om det är hälsosamt, då jag faktiskt blir ledsen efteråt.
Kanske om jag inte anstränger mig så mycket och låter bli att skrapa på ytan?
Om jag bara håller mig på avstånd och inte försöker komma nära?
- Men då kan jag lika bra hålla mig till mina fantasier.


Min frustration har börjat visa sig på olika sätt. Ännu har jag inte blivit gråhårig, men jag ler liksom inte lika mycket längre. Det känns sådär krystat.

Jag har helt klart blivit utseendefixerad och jublar när jag utan problem drar på mig en 36:a i provrummet.
Hela garderoben måste bytas ut, men ändå känns mina kläder för tajta.
Det är märkligt det där, att man hela tiden måste ha ett projekt att jobba med.. att det liksom aldrig tar slut.
Nu när jag är klar med min tatuering har jag ju liksom inget före/efter ideal längre.

Tro nu inte att jag fått någon ätstörning - för äter gör jag, men inte med samma entusiasm som tidigare. Det är liksom mest något som ska bockas av dagens lista med måsten, tillsammans med jobb och träning.
Faktiskt så ler jag nog mest på gymmet, i min ensamhet.

Jag vet inte.. jag saknar bara det.
Det där lilla extra.
Spänningen, nervositeten och känslan av stolthet.


Men jag hittar det nog igen. Och tills dess ska jag le för andras skull.

Dagens tema.

Idag var det svårt att komma upp ur sängen, trots att jag sovit 2 timmar i soffan innan mina 12 timmar i sängen.
Helt slut alltså.

Efter lunch begav vi oss till mormor, där jag dammsög samtidigt som mamma distraherade mormor i köket.
Mamma har inte fått städa där sedan innan jul. Min enda mormor får inte leva så.
Förhoppningsvis tycker hon att det är roligare att gå ur sängen imorgon.
Efter matinköp (dvs kakor, godis och tomater), begav vi oss hemåt i en bil fullastad med återvinning och sura mjölkpaket.

Väl hemma drog baket igång. Surdegsbröd och kanelbullebröd synkades med middagen, helstekt fläskkarré med sviskon och potatis med kantarellsås och sallad. Fullt ös, medvetslös.

När middagen var färdig dök mammas väninna upp. Ännu en som inte godtyckte till min tatuerade arm och min frisyr. Mycket liv för ingenting. Hon begav sig när det var dags för fika och tv.
Eller ja. Det blev att balansera datorn i knät inträngd mellan katterna för min del.
Fikan gav mig iallafall kraft nog att öppna upp allastudier.se för första gången sen januari.

Summa sumarum:
Av 3000 utbildningar finner jag 10 intressanta.
Av dessa har jag behörighet till EN.
Den enda som jag kanske inte ens vill läsa.


Är det dags för mig att sätta min fot på komvux igen? Ännu ett år som inte tar mig någonstans?
Att jag slitit så hårt för mina höga betyg verkar inte vara värt någonting i det verkliga livet.
Det är nog det som gör mig mest ledsen.. eller besviken. Konstigt nog känner jag mig besviken på mig själv.

- Imorgon är en ny dag.

Kanske hittar vi en lösning då.

Idag bjuds det på skönsång á la Katie Melua och Veronica Maggio.
Jag och katten körar såklart i bakgrunden :)

"the closest thing to crazy, is being close to you.."

Så ligger det till kära vänner. Jag lever i min morgonrock!

Sanja tittade förbi en sväng tidigare och då hade jag inte kommit ur den ännu, eller ens borstat tänderna.
Men jag hade lagat mat och ätit frukost iallafall :)

Sen har jag och wilma diskat eftersom Nikola inte "hann", och städat lite.
Sanja återkommer om dryga timmen för bak innan vi ska gå och jobba.
Myspys.

Efter jobb och fika och gym blir det några timmars sömn sen ska jag på semester!
Eller ja. Jag ska ha Emma-tid.
Blir klippning och färgning hos Azade, lite shopping kanske (har ju en förmåga att köpa minst en klänning varje gång jag är i Helsingborg) sen ska jag hem till mamma och leta utbildningar.
Jupp. Nu var det dags igen. Och som vanligt är jag ute i god tid.. en vecka innan sista ansökningsdagen liksom.

Kan iofs passa på att föra över pengar från sparkontot, som jag lever på redan, så jag inte glömmer det imorgon.
Sen blir det dusch innan jag ska sätta degen. Var längesedan jag  bakade något med jäst i. Haha.


Puss och gull!

Jag har lovat mig själv att inte deppa ihop totalt, för sist jag gjorde det förlorade jag nästan min bästa vän, och kärlek.

Men nog fan är det svårt ibland.
Utan uppskattning, motivation eller stabilitet.
Vad finns då kvar?

Jag lever ett så kallat jour-liv. Jag kan inte planera ens en vecka i förväg. Inte ens 24 timmar i förväg.
Jag får jämt och ständigt ställa in mina planer ändå, för tiden och orken räcker inte till.
Jag vet inte om jag kommer ha råd att åka på semester, för jag har inte råd att ta ledigt.
Det handlar inte om att jag inte har pengar att få det att gå runt,
det handlar om att jag vill kunna unna mig - för att känna någon livsglädje.
Jag är aldrig riktigt ledig, så jag shoppar. Jag äter ute, jag fikar - för det är den enda kvalitetstiden jag och Nikola har. Jag köper den maten jag är sugen på - för jag tränar och förtjänar det.
Jag hyr filmer - för det räknas som en aktivitet, jag måste lämna pyjamasen och eventuellt duscha.

Fastän jag jobbar så få timmar per dygn, känns det som om jag glömmer bort att leva.
Jag skjuter på saker och ting, på mina måsten. Jag orkar inte ta itu med det som behöver tas tag i.
Skolor ska sökas, tatueringen ska skissas på, lägenheten ska städas IGEN, middagar ska lagas, jobbet ska skötas, jag måste träna och försöka sova och samtdigt vara flickvän.
Jag ska vilja orka ha sex, vara kärleksfull trots att jag mest får hat på jobbet, vara optimistisk och stöttande, orka uppfostra en katt som håller oss båda vakna och samordna två helt olika dygnsrytmer.

Likgiltigheten och besvikelsen har infunnit sig, och jag orkar inte slå undan den.
- Det blir en fattig månad till. På mer än ett sätt.
Tydligen var inte jag en av dem som förtjänade lite timmar. Eller uppskattning. Eller en anledning att stanna.

På onsdag är det dags att känna igen. Hela eftermiddagen kommer jag sitta ännu en gång, förhoppningsvis hinner tårarna komma innan dess, så jag kan fokusera på fysisk smärta istället för det hål som bara växer sig större inombords.

Alltså,
jag vill bara hem till mamma.
10 dagar kvar.


♥

Vi gav nog allt, vissa mer än andra.
Idag känner jag mig bara tom, och har ont överallt.

för vem fan orkar ta itu med saker när det är kallt, mörkt och snö faller fastän det snart är mars?

Jag spenderar med säkerhet min tid fram tills dess på gymmet, jobbet och i sängen.
Förresten, mina framtidsplaner kraschade ungefär samtidigt som jag degrerades till livegen.
Wilma - katten, ska in på operation imorgon, och räkningar ska betalas. Kasta lite jobb på mig vettja! :)

but nevertheless, then someone still cares.

Jag vill inte gnälla, men tyvärr är det de tankarna som fastnar i huvudet längst.

Under veckans gång har jag avslutat varje jobbpass med 1,5 timme på gymmet.
Det känns bra, jag mår bra och känner mig starkare och snyggare.
Dock kom träningsvärken och blåsor, skavsår och valkar ifatt igår.
Idag vill jag alltså ligga i fosterställning, hålla andan och trycka i mig godis.

Men om några timmar väntar jobb och gym igen. En ny vecka, en ny start.

Förra veckan var galen på jobbet, bara danskar bråk och skrik. Men ledningen gjorde vågen för pengar rullade ju in. Till dem alltså. Vi andra fick bara slita lite extra för samma skitlön.
Tacken fick man idag när lönebeskedet kom.. 3 gången blev det rätt.
Eller ja, om det nu kan stämma att den enda helglönen jag får är för nyårsafton..
Sista gången jag ställer upp och jobbar när man likabra kan vara hemma med familjen.

Igår samlades ett gäng från jobbet för att gå och käka, ta en öl och snacka lite skit.
Det var mysigt och väl behövligt.. Skönt att slippa känna att man måste passa upp någon hela tiden.
För det är så livet känns just nu, everybody wants to be pleased, och det enda jag gör för min egen skull är träningen.. För att få andas och få vara ifred. Men samtidigt är det ensamt.

Idag blev det tjafs och onödiga saker sades.. Saker jag fortfarande är sur över och tycker var orättvist sagt.
Så jag städade hela lägenheten i brist på sällskap, lagade min pasta istället för att äta det som köptes,
och ska snart gå och lägga mig.
Lär inte bli någon sömn innan jobb idag heller, men jag kan ju likabra ligga i sängen som i soffan.

Imorgon ska vi på bio iallafall. Med Nikos vänner. Typ pardejt.
Hoppas filmen är bra iallafall..

Onsdag blir det manikyr, Babel och drinkar, massor med drinkar.

Torsdag är det back to work, ska baka morotskaka till fika och samla pluspoäng till ingen nytta.

Sen är det helg. Lönehelg. Den helgen som alla fattiga fyllon längtat efter.. Knogjärnen åker på.


Varje dag är det hets angående Marocko också. Det är bröllop men flygen går helt konstigt.
Jag vill på semester till Spanien. Helst bara stanna över bröllopet, 2-3 dagar.
Går det inte att lösa vill/kan jag inte följa med.. Och Niko har mindre pengar än vad jag har ju.. Så vi får se hur det blir.
Jag vill inte tänka på det. Orkar inte bråka om det heller.


Känns som om det snart är dags att åka till Spannarp igen. Jag känner mig bara ledsen och villrådig.
Jag önskar att någon kunde staka ut min riktning i livet, och fatta mina beslut. Men jag får ta tag i mitt eget imorgon. Om jag bara kunde sluta fixa alla andras liv före mitt eget.

Det blev ingen fest för mig idag, Dalle hoppade så då tänkte jag att jag kunde tjäna lite pengar och friskna till ytterligare.
Imorgon måste jag röra på mig, huvudet är tungt av grubblerier och bristen på uppskattning börjar komma ifatt.
Vardagen behöver lite ljus, någon sysselsättning.
Det duger inte att vara vaken 5 timmar, sova 2, sen jobba 5 och sitta här i 3 till för att varva ner och rensa tankarna.

Ju mindre jag har att göra, desto mer stressad blir jag. Det finns så mycket jag borde göra, ta tag i,
men jag orkar helt enkelt inte. Motivationen är lika med noll och illamåendet kommer krypandes.

Dessutom känns det som om alla andra är så jäkla duktiga och ordentliga med allt..
Jag känner mig stolt om jag orkat laga mat, eller som idag gått och solat.
Minst en gång om dagen har jag lovat mig själv att lämna lägenheten,
om det så är för att slänga soporna eller fika eller träna.

Bebbo är dock fortfarande dålig i ryggen så han behöver vila och plugga några dagar till,
så jag får väl dra till gymmet efter jobbet imorgon? Ska kolla läget med tjejerna,
kan visserligen vara rätt skönt ensam också..

Annars så fick jag ett roligt brev på posten idag, det är nu dags att börja betala tillbaka csnlånet.
Över 6000 i år, och samma summa i 7 år till. Fan ta er, Malmö Högskola!

Blir att kolla YH-utbildningar och fortsätta jaga i köpenhamn. Det enda jag hittade sist var att bli flygvärdinna mot en avgift på 20 000.
Och ja.. Det måste finnas mer.

Är ledig tisdag-torsdag nästa vecka iallafall.. Funderar på att fly till mamma och pappa.
Kela med katterna, äta god mat och dricka vin och kanske få en välbehövd ego-boost.
Mamma förstår det där med pep-talk, ibland iallafall. Pappa däremot är hopplös att prata med..
Ska bara skaffa mig en överjävlig träningsvärk så jag kan gå och få den där thaimassagen som jag sparat i 4 månader i brist på tid.

Sen är det dags att börja på ryggen, ge mig mer färger i detta mörker!
Nästan mer sugen på att dra ner sleeven på armen och ge pepparkaksgubben en fruga, men det kan ju vänta kanske.. Vill inte bränna några broar till jobb, men samtidigt:
- Det är den jag är, och ger det mig glädje kommer det att smitta av sig till er.

Har haft en rätt deprimerande afton, därav många av tankarna.
Hade en gubbe som spelade bort rätt många tusen, och att döma av svetten i pannan efter sista 500-lappen var det mer än han hade råd med. Jag försökte få honom att sluta spela tidigt, men då blev han bara arg.
Han placerade sig själv i ett hörn med en kaffe och satt och tog sig för huvudet samtidigt som han gestikulerade mot himlen..
Jag förstår inte, borde man inte få sig en tankeställare när man nekas att ta ut mer pengar i baren, och går ut till bankomaten 3 gånger under en kväll, FÖR att spela?
- Det får mig att känna mig ledsen iallafall.

Gjorde nyss slutarökatestet som de gör reklam för på tv..
Tydligen är jag ganska motiverad att sluta... men jag gillar ändå att röka.
För att jag ska vilja sluta krävs en fet belöning.. Riktigt fet.

Med det säger jag godnatt och sticker ut på balkongen för att röka bort klumpen i magen.
Halva jobbveckan har gått iaf :)
Pusshej

och veckans första av 6 jobbpass är avklarat.
Yey!

Chefen är i Mexico fortfarande och ja.. jag jobbar för henne också.

Igår var vi minsann på efterfest efter jobbet.. Öppen bar och trevligt att få mingla lite.
Det hela slutade med frukost på Mcdonalds och att jag och Sanja vinglade mot bussen arm i arm.
Dessutom hann jag med att sprita ner ICA på vägen hem med min andedräkt och dimmiga blick. Haha.
Känns moget att komma hem toppad, 10 på morgonen en söndag liksom?

Sanjas fel, hon som tog på sig rollen som bartender, slog sönder en shaker efter att hon hällt i sig och oss andra typ 10 shots. haha. Underbart.

Well, fick sova 3 timmar och tänkte att jag skulle slå bakfyllan för en gångs skull, så efter en dusch var vi på väg ner i stan för fika och ett besök på Hemmakväll.
Kaffet kickade igång bakfyllan och jag dog lite. Men tre filmer och en chipspåse senare var jag ändå tidigt i säng :)

Idag har vi dock inte gjort många knop, Niko sjukskrev sig pga ont i ryggen och jag har bara ätit och kollat mtv hela eftermiddagen. Blev glad när jag upptäckte att de faktiskt visade musikvideor fram till halv 4, då realityhelvetet drar igång.

Var oväntat mycket folk på jobbet också ikväll, alla var irriterade över detta faktum och utstrålade "Gå och dö" mot befintliga gäster.. Inte mycket städning och fikahäng idag alltså.
Tar väl igen det imorgon, eller onsdag, eller torsdag? Har ju hela veckan på mig. Haha.

Idag var vi dock en snabbis i stan för att äta på Max, och så klart sprang man på de man inte vill springa på.

- Var inte Helsingborg stort nog för dig?

Aja, nog om det, orkar inte gå och reta mig på människor som inte förtjänar min tid.
För tid, dvs vaken tid, eller iallafall tid vid medvetande innefattar inte många timmar om dygnet.
Snart blir det kanske ändring dock. Börjar bli dags att leta utbildningar, Studera erbjöd inget som vanligt,
så KY och Köpenhamn blir plan B.

Wish me luck!


Annars så har jag spenderat för många tusenlappar den senaste tiden på att köpa "flicksaker". Alltså 3 par skor med klack, rosetter till håret, rosa läppstift, sminkborstar och annat skit.
Jag är trött på att känna mig som en liten pojke, just nu har hjärnan liksom hängt sig och jag kan inte sluta tänka på att jag numera är en planka. Samtidigt har jag aldrig varit så fit som nu, så det är väl bara att välja.
Boob-job nästa? Niko säger att jag inte får, men jag kan faktiskt tänka mig att överväga det..

Får bli tatueringar först, behöver ett nytt projekt och nya dagar att räkna ner inför.
Dessutom vill jag känna att jag lever, på något annat sätt än att hosta upp mina lungor pga äckelförkylningen.

2010 bjöd på mycket mums och mycket skit...

Jag är sjukt less på folk, men desto gladare över de vänner jag funnit.
Besviken och positivt överraskad.
Mest besviken just nu med 6 redbull vodka i magen efter svartklubb och jobb.

Vad vill ni mig?

Kanske dags att söka nytt jobb


.

men en trasig sådan..
Fan. Känner mig 10 år äldre efter nattens jobbpass. Sååå segt.
Alla är dessutom sjuka så ingen orkar stimma så tiden går riktigt långsamt.

Bebbo kom och hämtade mig iaf.. så var hemma för 2,5 timme sen.
Femte natten på soffan, nös precis ut min hjärna..
Måste sanera hela lägenheten när jag är bättre, och handla julklappar,
och fixa min nagel, klippa mig, bleka håret, lägga in alla bilder (midsommar-framåt), kolla biljetter, laga mat, äta något annat än mackor, sova ordentligt samt fixa allt inför nyår..

Men det hänger på att bli frisk. Eller ja, jag måste ju fixa allt ändå, men i vilken ordning det sker får vi se.
Ska försöka sova nu iaf, bara skräp på tv såhärdags ändå ju.

Det känns som om det är avlägset just nu..
Har varit ledig i tre dagar och tankarna går på högvarv, jag febersvettas och har ont i huvudet, samt världens äckligaste hosta.

Ni vet sån hosta som man inte kan hålla tillbaka, det räcker att man tar ett lite för djupt andetag så sätter det igång?
Underbart, tårar, linser och slem flyger överallt.

Ikväll är det Club Disco på Etage.
Underbart.

min första gäst blev utkastad efter att ha tafsat på mig,
3 timmars stirrande ut i rymden, ett halvt paket cigg, 5 glas kaffe och 2 redbull.
Konstigt att torsdagarna är bättre än fredagarna, spelmässigt.
Aja, snart är det söndag iaf, julfest står på schemat.
Imorgon ska bebbo firas, första gången lägenheten ska visas. Inte så pepp.

Men men. Hade kanske varit annorlunda om man varit ledig..
Nu är mamma och pappa på väg till gran canaria. Själv har man nyss vadat genom en halvmeter snö på väg hem. Karma?

kommer firas med besök från mum & dad och middag :) lussekatter och film också hoppas jag.. :)

Nyss hemkommen från veckans sista jobbpass, och borde befinna mig i sängen då mamma och pappa kommer redan vid 2 för att titta på granen.. Har en redbull kvar som jag inte hann dricka ikväll, yey!

Alltså, gonatt.

ingen ska behöva känna sig besegrad, utblottad och utnyttjad på jobbet.
När vansinnet och tårarna tar över - checkar jag ut.